Göteborgsoperans dansare kliver ut på stan och in i förortslägenheter för att komma närmare göteborgarna. Liv Landell får bra vibrationer av nya danschefens första säsong.
Göteborgsoperans balett finns inte mer. I går bytte den namn – till Göteborgsoperans danskompani. En symbolisk och framför allt rimlig förändring med tanke på att den aldrig dansar klassiskt. Det kan man ha synpunkter på, inte minst ur publikperspektiv.
GT:s kultursida har ibland gett röst åt de läsare som längtar efter tåspetsar och tyll. För det finns ett sug efter traditionella balettföreställningar, som operan mött genom att då och då presentera gästspel.
För nya konstnärliga ledaren Adolphe Binder betyder namnbytet dels rätt etikett på ett icke klassiskt kompani, dels att hon på allvar sätter sin prägel på operan. I går fick pressen tjuvkika på den kommande säsongen.
Binder vill reflektera Göteborg, men ser det som sin plikt att inte ignorera världen. En hoppingivande ambition, som i går fick symboliseras av en vacker, multietnisk dansensemble i glamourösa (!) kroppsstrumpor. Musikkonstnären Gai Behar live-ackompanjerar deras kollektiva, täta rörelsemönster med sugande puls och tillgängliga rytmer. Det musikaliska språket är tydligt och samtida, liksom det koreografiska "embryot", signerat Sharon Eyal. Konstnärsduon Behar och Eyal förknippas med det världsberömda israeliska Batsheva Dance Company, och det är ingen slump att de plötsligt landar i Göteborg. Adolphe Binder är och har varit en riktig spindel i nätet i danskonstvärlden. Det har göteborgarna nu stor glädje av - som i vår när legendariska Tanztheater Wuppertal gästar operan, med Pina Bauschs LeSacre du Printemps till minne av Stravinskijs Våroffer som fyller hundra år.
Slagsidan av på den internationella profil som Binder skissar så elegant, skulle kunna bli ett avstånd till publiken här och nu. Hon konstaterar själv att många göteborgare hon träffar knappt känner till att det finns dansare på operan, än mindre vad de sysslar med.
Binders ambition är, som så många chefer före henne, därför att synliggöra dansen och möta en bredare, ibland dansovan, publik. Utöver den vanliga repertoaren har hon planerat att dansare ska dyka upp på oväntade miljöer, och dra med sig allmänheten – en variant på de så kallade flash mobs göteborgarna kunde se på stan under kulturfestivalen.
Ett annat, smågalet och lika fantastiskt projekt är 37 grader/Suburbia. Tanken är att ett antal vanliga hem i förorten ska förvandlas till tillfälliga dansscener för ett fåtal åskådare åt gången.
Det är tydligt att Binder brinner för sitt nya jobb och sina dansare, som hon kallar för ambassadörer för Göteborg. Hon har rätt förutsättningar för att lyckas med danskompaniet internationellt, och samtidigt befästa det som närvarande kulturinstitution i Göteborg. Förhoppningsvis ser hon till att engagera och involvera de viktiga fristående danskonstnärer som verkar här också.
En praktisk och viktig detalj är till sist att biljettpriserna på dansföreställningar kommer att sänkas. En riktigt billig plats kan vissa kvällar gå på mindre än en femtiolapp. Bra initiativ, Operan.
