"Nora bakom bocken". Oskyldiga gymnastikuppvisningar utvecklas till sadomasochistiskt pisk i Folkteaterns uppsättning av Jelineks pjäs, som handlar om att trimmas och trimma, äta och ätas.
"Nora bakom bocken". Oskyldiga gymnastikuppvisningar utvecklas till sadomasochistiskt pisk i Folkteaterns uppsättning av Jelineks pjäs, som handlar om att trimmas och trimma, äta och ätas.

Här ges inte någon feministisk quick-fix

Publicerad

Ibsens dockkvinna Nora väckte starka reaktioner på slutet av 1800-talet när hon lämnade det borgerliga hemmets härd och slog igen dörren framför näsan på den förvånade maken Thorvald. Och där Ibsen slutade 1879 tar Elfriede Jelinek vid, hundra år senare.

I en svartröd gymnastikdräkt, som råkar vara både socialismens och fascismens färger, dansar Nora, briljant spelad av norskan Julie Moe Sandö, uti 1920-talets Tyskland och söker arbete på en textilfabrik.

Humoristisk språkförbistring uppstår genast mellan Nora och fabrikens förman - och stundtals mellan skådespelare och publik - och pekar på att Ibsens Nora inte enkelt låter sig översättas till Jelineks, eller vår tid. För där Ibsens Nora var revolutionär i sin individualistiska frigjordhet, visar Jelinek på det naiva i denna skenbara frihetssträvan.

Nora går från docka i hemmet till slav under kapitalismen. Hon vill finna sig själv och får ett arbete där hon kan "utvecklas från objekt till subjekt i ljusa fräscha lokaler", helt i enlighet med modern företagskulturs jargong.

Kvinnorna på fabriken, som utgörs av vokalensemblen Sve:a, har varken tid eller råd med kvinnokamp och Noras medelklassmässiga självutvecklingstjafs. Den kollektiva kören axlar kanske den viktigaste rollen i föreställningen och är en fin kontrast till Jelineks övriga ensamkörer.

 

Folkteatern har en långtradition av att spela samtids- och samhällskritiska pjäser. I Melanie Mederlinds regi och översättning blir det här också en angelägen sådan. Här hälsar Pussy Riot på i chockrosa rånarluva och Jelinek själv äter apfelstrudel på scen och kommenterar sin egen pjäs.

På scenen, som består av en gymnastiksal och ett omklädningsrum, spelas inte bara golf och tennis, utan också dråpliga maktspel och sadomasochistiska sexlekar. Här tillbringar Nora sin tid med att hoppa både bom och bock med enerverande glädje. Hennes gymnastikuppvisningar förvandlas snart till patriarkalt ögongodis och bommarna till gigantiska fallossymboler.

Även de mänskliga bockarna anmäler sig strax att ta Nora under sitt beskydd och rädda henne undan fabrikens okvinnliga arbetstillvaro. Det blir till sist den slemmige ärkekapitalisten Konsul Weygang, spelad av Ove Wolf, som vinner Noras hjärta. Men kärleken, som för konsuln endast är en flyktig handelsvara, falnar strax och ger efter för ett långt starkare och mer dallrande begär.

Pengarna vinner över kärleken i denna nattsvarta och roliga föreställning, som vältrar sig i orubbliga könsmaktsordningar och desperata frigörelseförsök i ett system som föder och göder ett patriarkalt och kapitalt förtryck.

Här ges varken lösningar, svar eller någon feministisk eller anti-kapitalistisk quick-fix. Men att kampen bör föras på flera fronter är tydligt. Och det kan ingen individualistisk självhjälpskurs göra ensam.

 

Isa Andersson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag