Först var jag ganska säker på att ingen, utan alldeles speciell anledning, kände till "min" gata överhuvudtaget. Men så nämnde jag för min gode vän N att jag mentalt gick och filade på en text.
– Jaså den! sa han. Där jobbade jag på ett ställe på 70-talet, som hette Smörgåsboden, och kallades Smörgåsfloden. Och så började han rabbla minnen, om rättikor och landgångar och Roger Svåger och Elva-dagars-Uno, från en tid då ingen ännu hade tänkt tanken att börja snygga upp på Hisingen.
Nästa dag fastnade blicken på en statusuppdatering på Facebook. En av mina trendkänsliga reklamvänner i city hade skrivit i förbifarten om att ett sushiställe på andra sidan älven. Det låg "vid Ramberget".
Slutsats: Lantmannagatan för inte en tillvaro så helt i skymundan som jag inbillade mig. Men inte heller är den så respekterad som en gata som har så mycket att erbjuda borde vara. Det här är nämligen ett äkta och naturligt evenemangsstråk. Fotbollsarena, playa, ishall, semesterby, friluftspark, schackklubb, ett flertal högklassiga restauranger, kommunikationer, ett McDonalds samt en bilfabrik, ett eget berg och gott om parkeringsplatser. Inte illa för en sträcka på några få hundra meter.
Lantmannagatan kan kallas ett slags Rambergsstadens pulsåder och som sådan ligger den perfekt i anslutning till Keillers park - Slottsskogens mera spännande lillasyster - och Ramberget. Själv hamnade jag här för snart tio år sedan när en kolonistuga, vid dåtiden i gul alpmodell, lite slumpmässigt kom i min ägo.
Stugan låg, ligger fortfarande - fast numera mycket grön med torn, och inte min - i Lundby koloniträdgårdar, Göteborgs näst äldsta koloni och på skönt Hisingevis inte alls lika puttenuttig som de flesta andra. Nej, i det här området som bildades 1919 finns plats för såväl gamla originalstugor i fina kulörer och prunkande trädgårdar, som tråkiga funktionella fritidsstugor med altandäck.
Playa Lundby är kolonisternas smeknamn på det arkitektoniskt så vackra röda och vita, med blå text försedda, Lundbybadet, dit man kan gå för att semesterduscha, simma, träna eller tillbringa en dag på stranden vid Göteborgs enda uppvärmda 50-meters-utomhusbassäng (alltid 27 grader!) eller kanske en kväll på pooldisco. Har man tur finns det lammkorv i den lilla grillen.
Här kan man också uppleva den i Göteborg så sällsynta integrationen mellan kolonisvenskar och invandrarfamiljer från längre bort på Hisingen. Badet öppnades 1915 och var en av fyra badinrättningar som Sven Renström, även Hagabadets fader, låg bakom.
Något senare, cirka 40 år, rullade den första Amazonen av bandet på Volvos Lundbyfabrik, mittemot badet. Men snart blev den lilla tegelbyggnaden för liten och produktionen förflyttades 1963 till de nya Torslandaverken. Men ända fram till 1973 producerades det PV och P1800 några meter från koloniområdet. I dag används lokalerna mest till kontor och verkstad.
På andra sidan badet har vi Häckens hemmaarena Rambergsvallen, som kämpat för att bli upprustad till allsvensk standard i många år, än så länge förgäves. Publikrekordet på 8379 (intressant eftersom kapaciteten anges till 7 000) åskådare sattes i april 2000 då hemmalaget mötte IFK och förlorade med 1-3.
Är man motståndare till sol och bad och sommarsport så ligger Rambergsrinken, som fick tak över isen 1971, strax där bakom, eller framför, det beror på hur man ser det. Hisingen Hockey har ett antal lag, till exempel kan man redan nu i januari se Hising Eagles fightas i GP-pucken. Vill man utöva sport stillasittande går det förresten att slinka in till Lundby Schacksällskap på nummer åtta.
Mat, då? Under åren i kolonin blev en fetaost från den lilla vänliga affären Laras livs ofta räddningen. Men uppradade som ett pärlband, på tvåan, fyran och sexan, finns också Bizen sushi, Mevlana kebab och Siam thai, alla överraskande bra.
Och blåser det helt rätt, eller inte alls, kan man faktiskt höra Bruce Springsteen från Ullevi och få det magiska Hisingenljuset, också gratis, på köpet.
I augusti kunde man läsa i Direktpress Göteborg att Rambergsstaden är redo för förändring; 500 nya bostäder planeras och Rambergsvallen ska byggas om. Allt enligt byggprogrammet "där öppenhet, trygghet och levande stadsmiljö ska vara nyckelord".
Det låter ju fint, men snälla ni, förstör nu inte det som redan finns, inte här också. Lantmannagatan är ju redan stans viktigaste evenemangsstråk. På sitt eget, aviga sätt.
Camilla Larsson
kulturen@gt.se
