VARMA LEENDEN. Karin Bergquist och Jonas Sjöqvist får till slut vintern att börja droppa av löftesrikt töväder, skriver Margareta Sörenson. Foto: Patrik Gunnar Helin
VARMA LEENDEN. Karin Bergquist och Jonas Sjöqvist får till slut vintern att börja droppa av löftesrikt töväder, skriver Margareta Sörenson. Foto: Patrik Gunnar Helin

Här är också ­våren på väg

Publicerad

Sofia Jupither släpper in lite vårsol i Fosses strama Vinter.

Margareta Sörenson ser den knappa kylan tina en aning.

När Jon Fosses Vinter sattes upp i Stockholm på Teater Giljotin för ett decennium sedan gjordes den hård och svart. Jag tyckte att man lämnade ut Kvinnan på scenen, och att man alltför mycket strök fördomar medhårs om kvinnor, lust och utvik.

Sofia Jupither iscensätter Vinter på Folkteatern i Göteborg helt annorlunda. Tiden har gått, och gjort oss alla och teatern mer observanta på hur kvinnor skildras på en scen, om de kläs av på egna eller andras villkor.

Jupither låter en aning av komedi få skymta i ett av pjäsens många olika tolknings­lager, välgörande nog. Som så ofta med Jon Fosse sitter man ju med många frågor, särskilt inledningsvis. Kvinnan och Mannen som tycks mötas av en slump på en parkbänk - är det verkligen en tillfällighet? Har de kanske känt varandra tidigare, haft en relation? Eller handlar detta bara om det främlingsskap man kan känna också inför den mest väl­bekanta?

Kvinnan i supertajt och urringat har ögonmakeup som sakta lägger hennes kinder i en gråton, hon vädjar: gå inte. Mannen skildras här i en nästan underbar töntighet, som lägger ett slags igenkännbar rimlighet kring hans stora tystnad.

 

Vad handlar det om, egentligen? Det handlar om en man som bryter upp från arbete och äktenskap, kanske beroende på ett möte som var oväntat och gav honom en ny och annorlunda roll som man. Det handlar om en kvinna som tidigare reducerats till kropp, sexualitet och utseende och som upptäcker en annan möjlig kontaktyta med en man.

Realistisk spelstil rimmar ofta illa med Fosse, skymmer lätt textens öppenhet mot andra nivåer än den konkreta berättelsen. Samtidigt är stilisering svårt, särskilt på en intim scen som Folkteaterns Vita Scenen, i Erlend Birkelands scenografi med stora svarta järnportar som bildar svängbara väggar runt paret. Paret är inneslutna i sin ensamhet, antingen på parkbänken eller på hans ­torftiga hotellrum. Spelstilen glider mellan förhöjning och var­daglighet, ett utmanande val, som dock i stort sett behärskas.

 

Lyckligt kanske man inte kan kalla slutet, men hoppfullt, trots allt. Jag tycker det är en bragd att ha lirkat upp de sammansvetsade fogarna i den strama Fossetexten, släppt in lite varmluft som ofta hans märkliga pjäser lider brist på när de blir till uttalade ord. Karin Bergquist och Jonas Sjöqvist har var sitt litet leende som gör gott. Som får vintern att börja droppa av löftesrikt töväder.

Margareta Sörenson, expressen.se/scenbloggen
Margareta Sörenson, expressen.se/scenbloggen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag