Mats Widbom fick beskedet att han fått jobbet som chef för Världskulturmuseet i december. Och han tillträder den elfte oktober.
I dagarna är han här för att förbereda sig själv, världskulturmuseet och Göteborg på omställningen.
– Från det att jag fick beskedet till det att jag tillträder är det precis nio månader så det blir som en sorts graviditet. Man går och funderar på vem det är som ska komma. Fast i det här fallet kan man ju träffa den som ska komma.
Mats Widbom har arbetat i flera år som chef för Riksutställningar, men under de senaste fyra åren har han varit kulturråd i Washington, där han har jobbat med  House of Sweden, samlingsnamnet på det hus som rymmer Sveriges ambassad i Washington och utställningshallar för svensk kultur.
– I House of Sweden länkades kulturfrämjandet samman med vetenskapsfrämjande, politiska frågor och näringsliv.
 
Hans förordnande som kulturråd går ut och även om han skulle kunna ansöka om en förlängning i Washington, så ville han inte missa chansen att komma till Världskulturmuseet när han fick den.
– Jag tycker att det ska bli väldigt spännande med Göteborg som stad. Jag kommer till en ny arena här och Göteborg är ju en väldigt dynamisk kulturstad. Det som intresserar mig mest med arbetet på Världskulturmuseet är helheten. Med House of Sweden var arbetet holistiskt, man såg till helheten, och på det sättet vill jag fortsätta att jobba här.  Det här museet är ju också ett spännande blandforum. Styrkan med just utställningar jämfört med andra medier är ju mötet.

De intressantaste frågorna att belysa tycker han är de aktuella samtidsfrågorna. Och en sådan fråga är mötet mellan teknik och människa. Frågan är kopplad till globaliseringen.
– Världen krymper. Och jag fick precis veta att genomsnittliga amerikanska ungdomar är uppkopplade till sociala medier sju timmar per dygn. Teknikutvecklingen går så fort och det är intressant att se hur det påverkar oss.
Uterummet runt Världskulturmuseet vill han gärna arbeta mer med:
– Det är en intressant metafor att museet ligger just vid Korsvägen när det handlar om att koppla ihop olika världar, olika livsstilar och olika kulturer. Det är en händelse som ser precis ut som en tanke att museet ligger just här.
Han tror inte att det kommer att märkas i brådrasket att just han är chef på museet:
– Med utställningar är det ju väldigt lång framförhållning. 2011 är nästan helt färdigplanerad redan nu. Så om det skulle märkas något så blir det tidigast 2012.
Den bästa utställningen han har sett finns på Holocaustmuséet i Washington DC. Utställningen är ritad av Ralph Appelbaum och kvalitén i den handlar just om mötet.
– Förintelsen är ju en svår fråga att jobba med ut mot ungdomar, men där görs det så varsamt och respektfullt. Man måste kunna lämna över till besökare att bedöma hur mycket han eller hon vill ta in. Och där görs det på ett sådant sätt att ingen som går in går oberörd ut.

När han tillträder i oktober, tillträder han på sitt drömjobb. Men om han inte skulle ha arbetat med just det han arbetar med, skulle han kunna tänka sig att bli hummerfiskare på västkusten.
Om det blir svårt att få hummer skulle han inte ge upp. Det går att ha ett holistiskt synsätt på fiske också.
– Jag skulle försöka hitta andra strategier, arbeta mer holistiskt, kanske ge mig ut på djupbranterna för att få se det oväntade.