Innan jag säger vad som är påfrestande med Kapten Stofil ska jag snabbt konstatera att Joakim Lindengrens bakåtsträvarhjälte är genial. Hela grundidén med en pulloverklädd retrofascist som rycker ut närhelst gamla hjulspår hotas är ljuvlig och lämnar utrymme för maximala referensmöjligheter. Status quo är inte nog. För Kaptenen är det status då som gäller. Eller som Claes Eriksson uttryckt det: ”Det var bättre förr. Ju förr desto bättre”.
I ett underhållande förord beskriver Lindengren sin förkärlek för populärkulturella snatterier, kärleksfulla pastischer och regelrätta rån. Ett äventyr med stofilkaptenen är en enda lång visuell och verbal rebus där man som läsare kan hitta både höga och låga blinkningar. Det hjälper att ha läst både Hjalmar Söderberg och Raymond Chandler. Och har man dessutom hört Karl Gerhard och sett ”Fäbodjäntan” får man ut ännu mer.
”För en handfull folkvett” är ett praktverk på 200 sidor, en njutning i svartvitt där ritstiftet ofta förvandlar Göteborg till en Marvel-stad. Det är mer Lilla Metropolis än Lilla London. Skansen Kronan stjäls, Kviberg reser sig som ett spökslott, Linnégatan doftar Gotham City och Älvsborgsbron blir tummelplats för hisnande uppgörelser. Och värmländska Lesjöfors tar skepnaden av en korrupt vildavästernhåla (fast det greppet ligger förstås snubblande nära dokumentär realism).

Det är ögongodis. Det är referensorgie. Det är ultrasmart på en tilltalande och lillgammal tolvåringsnivå. MEN, för att citera en jurymedlem i ”Let´s Dance”. Det finns en hake.
Jag gillar ordvitsar. Herregud, annars skulle man ju ha flytt Göteborg för länge sen. Men Lindengren lever, andas och knarkar humorformen. Han är en ordvitsarnas hålögda crackrökare, ett hjälplöst offer för verbala dubbeltydigheter, ständigt på jakt efter nya kållekickar.
Det finns textpassager där fisk- och grönsakstematiken så till den milda grad mjölkas att inte ens en ankpress skulle kunna krama fram mer vitz ur ämnet. Det är möjligt att det handlar om regional självironi eller medveten overkill - men effekten blir fullständigt bedövande - speciellt i en samlingsvolym.
Vet hut, gunstig junker.
Annars?
Vafalls, sa jag inte det?
Genialt.