Göteborg långt från evenemangsstråket

Publicerad

På samhällets botten kan gränsen vara florstunn mot skräckvärlden. Malin Lindroth läser en korsning av fantasy och socialrealism i ett Göteborg långt från evenemangsstråket.

Till de mest skrämmande - och bästa - skräckberättelser jag vet hör de som placerar hotet inte i monstret utan i människan själv. I historier som Stephen Kings "Carrie" - en favorit! - eller "Århundradets storm" kan en demonisk varelse eller en ond omständighet ge puffen som krävs för att en mardröm ska ta sin början, men det är alltid människans inre våld, hennes mörker och mordiska impulser som kanske legat slumrande i ett helt liv som står för den stora förödelsen.

 

Lite på samma sätt är det i Pål Eggerts nya roman "Borde vara död", en brutalspännande korsning mellan skräckfantasy och socialrealism som utspelar sig i ett Göteborg långt från evenemangsstråket.

Romanen, Eggerts tredje, handlar om Isa, som lever på stadens och mänsklighetens skuggsida. Född som människa, men av olycka deformerad till halvmänniska med en skräckinjagande svans av kotor utstickande under kläderna driver Isa runt på stan, i jakt på det enda som kan stilla hennes hunger: en trasig själ att ockupera och äta upp.

Människor med status och makt kommer hon inte åt. För att ta sig in i en själ krävs en spricka i rustningen där Isa kan böka sig in bland onda minnen och förträngda känslor. Som nyinflyttad på Lundbygården på Hisingen, ett boende för hemlösa, blir det lätt för Isa att hitta nya offer. En stund i Isas manipulerande sällskap, det är allt som krävs för att offren ska drivas till våldsamma självmord.

Att korsa fantasy med socialrealism kan låta vanskligt men visar sig fungera bra; här på samhällsbotten, där så många redan lider av en verklighetsupplösning kan gränsen mot skräckvärlden verkligen vara florstunn.

 

Jämte Isa möter vi Sebastian, socialpedagogen, som så småningom blir Isas vän. Mest spännande är det i romanens första hälft, innan jag riktigt vet vem Isa är och gåtorna tätnar för varje sida. När Isas bakgrund så småningom klarnar och historien övergår i Sebastians och Isas kamp för att återta Isas mänsklighet laddas lite av spänningen ur.

 

På ett sätt gillar jag Eggerts vildsinta blandning av astralresor och huliganslagsmål, Göteborg och evigheten. Samtidigt är det lite synd att berättelsen om Sebastians och Isas vänskap är så fri från komplikationer, mer ett verktyg för att driva historien framåt än en utvecklad relation. Eggert tecknar ett så lyhört porträtt av monsterflickan Isa. Romanen hade vunnit på om relationerna varit lika mångfacetterad.

Var går gränsen mellan människa och monster? Det bästa med Eggerts bok är att den utan att överpsykologisera visar hur flytande skiljelinjen är. Varje monster är en produkt av monstruösa omständigheter: Isa har formats av Janina, ett annat gravrå från Ecuador, som i sin tur har formats av ett ännu större rovdjur: oljebolagen som skövlade naturen som var hennes.

 

När jag lägger ifrån mig boken känns frågan om vem som är mest monster inte ett dyft intressant. Däremot får man skäl att fundera på vad som krävs för att väcka de monsterimpulser som bor i oss alla.

Malin Lindroth
Malin Lindroth

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag