Trist. Påd enna korta gatsträcka man tillåts att ha tråkigt. Jag säger som min mamma: "Gud så skönt, här händer ju absolut ingenting", skriver Kajsa Bergström. Foto: Amelie Herbertsson
Trist. Påd enna korta gatsträcka man tillåts att ha tråkigt. Jag säger som min mamma: "Gud så skönt, här händer ju absolut ingenting", skriver Kajsa Bergström. Foto: Amelie Herbertsson

Gatan som aldrig fick ett eget namn

Publicerad

Varje gata i stan har en historia att berätta. GT-kulturens serie om gatorna i Göteborg blir tillsammans en berättelse om staden vi lever i och vilka vi är.
I dag Kajsa Bergström om Slottsskogsgatan/Ekedalsgatan.

“Jahadu, då får vi se ..." sa hon i köket på Café Skogen när vi ville betala, “det var ju varken pannbiff eller nåt på den?" och lät oss betala åttio kronor tillsammans för var sin kaffe och tekaka med stekt ägg och brieost. Vi hade suttit vid ett av de vaxduksklädda borden och bråkat om vad gatan vi var på egentligen hette: Ekedalsgatan eller Slottsskogsgatan?

Jag minns inte längre vem av oss som hade rätt, men efter att nu ha bott där i två omgångar har jag lärt mig att Skogen residerar i hörnet på ett kvarter som heter Harsyran där det – förutom att vara ett tillhåll för de bakfulla och ett frukostställe för de morgontidiga – fungerar som en markering för en slumrande plats där Ekedalsgatan utan större åthävor övergår till att heta Slottsskogsgatan.

Denna gatstump – avgränsad av två rondeller, en vid Ekedal och en vid Mariaplan – har alltså inget eget namn, utan har fått nöja sig med det som har blivit över när ena änden av Ekedalsgatan ansluter till en apart liten sväng som Slottsskogsgatan gör innan den nått Mariaplan.

God pizza. Det är lätt att bedåras av idyllen i Majorna.Foto: Amelie Herbertsson

Av kartan att döma så tycker jag egentligen att gatan gott kunde förtjäna sitt eget namn. Distinkt urskiljbar om än vare sig underskön eller särdeles dramatisk, men med en start, en avslutning och en säreget internationell karaktär. Det senare beroende inte på något hektiskt uteliv eller exotiska affärer, utan på den polskt inspirerade fyraradersparkering som löper längs såväl trottoarer som mittrefug.

Mellan fem på eftermiddagen och sju på morgonen är där konstant smockfullt, men runt sju börjar människor droppa ut på trottoaren från de anslutande gårdarna. De ser sig knappt om innan de kliver ut på asfalten och låser upp sina bilar eller vinglar ut i gatan på barnstolsförsedda Kronancyklar för att ta sig till dagis och arbetsplatser. Runt tio är bilarna borta och gatan precis lika tyst som förut.

Det är lätt för oss utsocknes som flyttat dit att bedåras av Majorna. Landshövdingehus, lummiga gårdar och idel små charmiga lokaler vars hyresbetalning är ett rent mysterium (handgjorda smycken? Lökskalsfärgade medeltidsplagg? Egenutgivna böcker?) så långt ögat kan nå. Det hade alltsammans säkert kunna utgöra en än mer förföriskt bohemisk idyll om inte asfalten var våt oftare än den var torr och man - åtminstone under vardagarna - automatiskt misstänker någon form av flashmob de gånger det samlas fler än fem personer på en plats som inte serverar alkohol.

 

Gott så. Än så länge är Majorna i allmänhet (och denna korta gatsträcka i synnerhet) trots allt en plats man tillåts att också ha tråkigt på. Missförstå mig rätt – att vara uttråkad är inte bara ett snart utrotat tillstånd, utan även en gravt underskattad syssla och vad som kanske oftare borde avses med att “fånga dagen".

Så jag citerar min mamma som, när hon sjönk ner i en stol inne på Café Skogens med en mugg perkolatorkaffe i handen, frånvarande stirrade ut på gatan och utbrast “Gud så skönt, här händer ju absolut ingenting."

 

Kajsa Bergström

kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag