I morgon är det premiär för Kine Bomans andra dokumentär, ”Hjordeliv”, som handlar om tre kvinnliga renskötare och livet i Sápmi:
– Jag vill glänta lite på dörren till en värld som för många är okänd, ett urfolk i Norden, som många inte känner till mer än från skolböckerna eller några rader i en tidning ibland.
Varbergsbon Kine Boman har levt på sin filmkonst sedan hon avslutade filmstudierna 2001. När hon råkade se en annons om att Katrinebergs Folkhögskola i Halland hade en filmlinje som lät spännande skickade hon in en ansökan. Men hon har aldrig egentligen drömt om att få hålla på med just film.
– Det är själva berättandet som är viktigt för mig. I skrift, i bild eller i en tavla spelar ingen roll. Just nu är det dokumentärfilm, säger Kine samtidigt som hon ler ett av sina många leenden.

Hon är glad. Glad att filmen efter tre års filmarbete äntligen har premiär. Glad för att hon är bra på att njuta av livet.
– Jag tror det har att göra med att min far var svårt sjuk och nära döden när jag var barn. Jag har förstått att när den största kärleken helt plötsligt kan försvinna, precis när som helst, gäller det att ta tillvara på livet. Det pågår ju hela tiden. Vi hinner inte vänta med det vi vill ha sagt eller gjort. Jag tror på den gyllene regeln att behandla andra såsom du vill att andra ska behandla dig och jag kräver rättvisa.
”Hjordeliv” handlar delvis om rättvisa och rätten till sitt land och vatten. När en juridisk process ifrågasätter den urgamla rätten till renbete hotas filmens tre kvinnor och deras liv som renskötare. Tre samekvinnor, tre generationer, tre liv med renskötseln. För kvinnorna i filmen är renskötseln mer än bara ett yrke. Det är ett levnadssätt och en del av kulturen. Berättelserna speglar livet i Sápmi i Norrbotten och Västerbotten, förändringen från nomadliv till modernt samhälle, och glädjen i arbetet med renhjorden, kalvmärkning och slakt.
– För mig är ”Hjordeliv” en film om både kärlek och frustration. Dels över samernas land som blivit koloniserat av svenska staten, men jag vill också att filmen väcker frågan om livets innersta värden: om drivkraften inom människan som gör att man trots svåra motgångar fortsätter att kämpa.

Liksom Kine Bomans debutfilm ”Enda bilden av pappa”, som visats på SVT och mött internationell publik via bland annat den arabiska tv-kanalen Al Jazeera, har ”Hjordeliv” premiär på Göteborg International Film Festival. Men sedan bär det av till både Arctic Light Filmfestival i Kiruna och Dreamspeakers Film Festival i Kanada.
– Mitt mål är att få en stor internationell spridning av filmen, så det är vad jag kommer prioritera under 2008. Att filmen visas här i Göteborg är viktigt eftersom det är en filmfestival med tyngd. Det känns jätteroligt. Jag håller både andan och tummarna att det ska gå bra.
Men hon har fler planer än så. Tillsammans med sambon Per, som hjälpt till med postproduktion och marknadsföring av filmen, planerar hon att starta ett eget produktionsbolag i Varberg under året.
– Som kvinna i branschen känns det viktigt för mig att kunna driva mina idéer på mitt sätt, fullt ut.

Anna Demert
kulturen@gt.se