Sara Wranne konservator och chef för Studio Västsvensk Konservering. Foto: Anders Wejrot
Sara Wranne konservator och chef för Studio Västsvensk Konservering. Foto: Anders Wejrot

Förlängning av konstverk

Publicerad
Uppdaterad
Myndigheten för yrkeshögskolan har i år beslutat att bevilja pengar till etablering av utbildningar inom en rad gamla hantverksyrken. Men vad gör en konservator egentligen? Möt Sara Wranne som bland annat ansvarar för Bockstensmannens kläder.
Jag hade i förväg hört att Sara Wranne och hennes kolleger på Studio Västsvensk Konservering har hand om så skilda saker som statyn Poseidon och Bockstensmannens skor. Perspektivet är fascinerade: att sköta vardagsbestyren - kanske tömma diskmaskinen, boka tid hos bilbesiktningen och skjutsa barn - för att sedan gå till jobbet och ta hand om en havsgud eller en sjuhundra år gammal sko.
- Det stämmer, vi har ett löpande avtal om att hålla Bockstensmannens kläder fräscha, inte bara skorna, säger hon när jag anländer till lokalerna i Gamlestadens fabriker.
För henne är det förstås också vardag - en angenäm sådan, verkar det som - och jag erbjuds en rundvisning för att få se vad den innehåller mer än gamla klädesplagg.
I ett av de väl tilltagna rummen står trä- och möbelkonservatorn Morgan Denlert bland föremål som till en stor del verkar komma från kyrkor. Han visar mig en något tilltufsad träskulptur av Gösta Sillén.
- En del av skulpturerna, som den här, har vi turen att kunna fixa med hjälp av konstnären själv, säger han.

I ett närliggande rum står papperskonservatorn Martin Ericsson böjd över Karl XII:s bibel. Ett mastodontexemplar som behöver nya mässingsspännen, och ingen hjälp finns att få av hans Majestät.
Vi går vidare till ett bord med blandat arkeologiskt material - trävirke från stenåldern, varav en del har hittats vid inloppet till Göta älv.
- Impregneringen tar sex till tolv månader, det vattendränkta materialet läggs sen i en vakuumfrystork för att stabiliseras, säger Sara Wranne.
I ytterligare en lokal står Anne-Marie Ryding och arbetar med ett betydligt yngre material: en tjugo gånger sju meter stor ridå från åttiotalet av textilkonstnären Helen Wedel. Den kommer från Pedagogen i Mölndal och ska fräschas upp innan den får en ny plats på Lundby Gymnasium.
Anne-Marie berättar att det troligen kommer att handla om hundrafemtio timmars jobb.
Och det administrativa ansvaret för alltihop har alltså Sara Wranne som chef för Studio Västsvensk Konservering.
Varför blir man konservator?
- Min mamma var arkeolog och blev sen konservator. Många som söker till utbildningen har på liknande sätt en bakgrund där de fått en inblick i vad det handlar om. Nuförtiden är det förresten nya antagningskrav. Förr var det bara betyg som gällde men nu tar man in en viss kvot med hantverkserfarenhet, vilket är bra eftersom det är ett tvärprofessionellt yrke.
Det var tydligt under vår rundvandring i lokalerna.
- Ja, här finns många yrkesinriktningar och vi bejakar viljan att träda in på varandras domäner. Grunden är alltid metodisk, men samtidigt måsta man vara flexibel och ha god fantasi. Varje nytt projekt, även om det kan framstå som identiskt med det föregående, kräver i regel prover, kemiska tester med mera, innan man bestämmer sig för den ultimata lösningen.

Sara Wranne berättar entusiastiskt om ett av höstens stora projekt: Poseidon på Götaplatsen.
- Han ska bland annat isblästras och vaxas. Det blir en återpatinering så att han behåller sin fina gröna färg.
I någon mening kan man därmed säga att konservatorsjobbet blir en förlängning av själva konstverket. En av förra årets mest drabbande konsthändelser var när Marianne Lindberg de Geer placerade en högtalare på Poseidon. Plötsligt kunde förbipasserande höra hur den gamla bjässen stod och ropade: "Mamma! Mamma!"
I år blir han hörd och ompysslad av Sara och hennes kollegor. Perspektivet fascinerar fortfarande.

Ove Haugen
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag