Det finns inga turistbroschyrer som berättar om Olskroken, men stadsdelen är ändå ett av Göteborgs viktigaste bidrag till vår kontinents kultur. Det kan inte finnas många andra centrala delar av europeiska storstäder som sett en sådan kräftgång befolkningsmässigt sedan 1940-talet.

Här bodde det 9 000 personer i mitten av 1940-talet. Tre decennier senare fanns det mindre än 2 000 kvar och stadsdelen har fortfarande bara 3 500 invånare. I resten av centrala Göteborg försvann bara halva befolkningen och efter tre decennier av återhämtning är vi nu uppe på två tredjedelar av 1940-talssiffrorna.

Precis som alla andra stads­delar som skulle "förnyas" köptes Olskroken in i steg av saneringsbolaget Göta Lejon. Tanken var att hålla ned fastighetspriserna, innan det halvkommunala bolaget eliminerade varje spår av den gamla bebyggelsen.

Strategin påminde om blitzbombningarna, och runtom i stan vittnar Annedal, Landala, Masthugget, Nordstan och Nordostpassagen om bolagets hypereffektiva förnyelseverksamhet. Men det är i Olskroken som spåren är tydligast, för när den i mitten av 1970-talet stod på tur att genomgå den vanliga Fågel Fenix-liknande omvandlingen hade situationen på bostadsmarknaden tvärvänt.

P   Foto: Jan Jörnmarkå ett drygt decennium tappade Göteborg 40 000 invånare och det stod tusentals lägenheter tomma i det nybyggda Angered. Det politiska huvudproblemet blev nu att hantera allmännyttans förluster, vilket krävde att man på något sätt kunde fylla de övergivna bostäderna i Nordost. Nybyggnationen av hyreshus framstod däremot i ett synnerligen tveksamt ljus. Oron för att stå med tomma lägenheter skulle styra den kommunala planeringen under decennier. Så sent som 2001 menade Göran Johansson att han inte var oroad "... för att det blir brist på lägenheter, då är jag mer orolig för att vi drar på för mycket och blir stående med en massa tomma hus."

I det "saneringsmogna" Olskroken betydde den nya tveksamheten att alla beslut drog ut på tiden. När tvångsevakueringarna genomförts stod många hus tomma och tillsammans med det spännande folklivet runt Tages Taverna skapades en rent vilda västern-liknande stämning i resterna av stadsdelen i slutet av 1970-talet.

De sociala konsekvenserna var bedrövande, vilket till och med ledde till att förslag om att göra hela stadsdelen till en park lanserades.

I en vandring genom dagens Olskroken framstår den tidens tveksamhet i ett tydligt ljus. Tusentals smålägenheter eliminerades, och återuppbyggnaden begränsades till två tredjedelar av den gamla ytan. I den norra delen ersattes bostäderna med grusplaner och p-platser, som ger ett intressant bidrag till vår stads utspridda ödekaraktär, vilken nu dessutom till sist kan fulländas genom förvandlingen av Frihamnen till en våtmarkspark.

Jan Jörnmark

kulturen@gt.se

Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet och författare till fotoböckerna Övergivna platser Ett och Två. I höstas kom boken Avgrunden som gjordes tillsammans med konstnären Annika von Hausswolff.