Linda Västrik.
Linda Västrik.

Ett liv utan pengar

Publicerad

Dokumentärerna på Göteborgs filmfestival får världen att växa.

Första gången jag såg regnskog var på Borneo. Där såg jag också de oändliga oljepalmsplantagerna som ersatt en stor del av regnskogen. Och några försök att återplantera regnskog. Det går förstås inte. Regnskogens artrikedom är borta för alltid.

I Linda Västriks fantastiska dokumentär "De dansande andarnas skog" är jag tillbaka i regnskogen, fast denna gång i norra Kongo-Brazzaville. Här lever Aka-folket av vad naturen ger. Letar i träden efter honung. Jagar fisk. Tar hjälp av andarna för att få utlopp för frustrationer och känslor.

Efter ett år på plats har den göteborgska filmaren fått ett sådant tillträde till regnskogsfolkets vardagsliv att det känns som om jag vore där. Hennes sätt att aldrig kommentera eller förklara utan bara låta deras egna röster berätta känns först frustrerande - man vill ställa tusen följdfrågor - men sen helt självklar.

 

Så kompliceras bilden av Aka-folkets paradisiska tillvaro plötsligt av att någon nämner "ägarna". Ägarna? Jo det är en annan stam som "äger" alla medlemmar i Aka-folket, kan utkräva procent av deras jaktbyte, beordra dem att jobba för dem - och slå dem om de inte lyder. Slaveri, skulle man väl säga.

Men ett annat hot kommer också närmare. Skogsägarna med sina jättelika maskiner som närmar sig för att hugga ner regnskogen. Vad gör de Aka-folket när deras livsrum försvinner? Andra exempel på kontinenten förfärar. Alkoholism och prostitution är reella hot.

"De dansande andarnas skog" lär mig att världen är rik, att liv kan levas på en mängd olika sätt, men att hoten mot denna mångfald är enorma. Jag går ut ur biosalongen, glad och ledsen på samma gång.

Ingrid Norrman
Ingrid Norrman

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag