Carin Hjulström. Foto: Emelie Asplund
Carin Hjulström. Foto: Emelie Asplund

En story värd
 sin publik

Publicerad

Jan Ceder hittar en sympatisk upptäckarglädje i Carin Hjulströms nya roman som bygger på en verklig händelse i Stockholm 1919.

Ryssligan – det låter ungefär som Salaligan, men här handlar det om något betydligt intressantare än ett banalt mördarband. Carin Hjulström har skrivit en roman som med sin blandning av fakta och fiktion blir en djupdykning i en dramatisk tid i Sverige – för att inte tala om världen.

Oktoberevolutionen 1917 följs i Ryssland av inbördeskrig, och i Stockholm står anhängare till den nya regimen mot exilryssar som bittert sörjer tsarväldet. Bland dem som vill åter till den gamla ordningen finns Ryssligan, som 1919 mördar tre bolsjeviker; dess ledare, kosacköversten Hadjetlaché, blir den siste som döms till döden i Sverige, men han benådas. Till ligan hör också den 17-åriga Dagmar, som är en central person i boken.

 

Detta om verkligheten. I romanfiktionen får i dagens Stockholm frilansjournalisten Helena från en anonym avsändare en låda med dokument och dagböcker om dessa händelser. De har tillhört Kaja Asklund, en avlägsen släkting till Helena – som blir nyfiken, googlar på Hadjetlaché och fastnar. Hon gräver vidare, lär känna Kaja allt bättre och berättar till slut hennes historia.

Denna fiktiva Kaja är i revolutionstiden kring första världskrigets slut en pionjär bland kvinnliga journalister, hon drömmer om en reportageresa till Ryssland och vill studera ryska. Hon möter – före morden – Dagmar, som blir hennes språklärare och vän och den som lyssnar när Kaja beklagar sig över sin förtryckande knöl till karl. Kvinnlig rösträtt är en viktig sak för Kaja, men hon är aktiv i olika sammanhang och lyckas rent av få en intervju med Lenin 1917.

 

Det finns en sympatisk upptäckarglädje i den här boken, förkroppsligad av Helena, som inte ger sig förrän hon fått svar på de flesta av de många frågor hon ställs inför. Hon lär sig saker hela tiden och drivs liksom läsaren vidare av nyfikenhet på mycket mer än bara kriminalgåtan.

Att Hjulström kanske har blivit överförälskad i sitt stoff och låtit alltför mycket komma med är högst förståeligt: det är ett så maffigt material att det är svårt att recensera boken utan att berätta alldeles för mycket om den. Att språket på intet sätt är märkvärdigt är heller ingenting att gnälla om, för det vill knappast vara mer än funktionellt.

Om man läser den här boken - och det kan man gott göra – så är det för storyn och researchen, för att tala vårdad svenska.

 

Jan Ceder

kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag