Västra Götalands kulturnämnd är nöjda med sin insats, det var värt att lägga åtta veckors arbetstid och 145 000 kronor på åka hit. Deras seminarier har varit välfyllda, de har träffat representanter från andra regioner, landsting, kulturinstitutioner, statliga företrädare och branschfolk och de har druckit kaffe. Jättemycket kaffe.
Det betonas från flera håll att det är under kaffepauserna, de informella mötena och mingelbjudningarna som oväntade nya kontakter knyts. Känslan av att "alla är här" är total och kulturpolitiken har på senare år fått mer plats i Almedalen. "Människor som kan ta en halv evighet att få tag på annars står nu framför dig", säger en högt uppsatt företrädare från kulturlivet till mig under ett av alla mingel. Det är säkert sant. Jag har ingen anledning att tro något annat.
Annelie Stark. Foto: Emmy Rasper
Och visst har kulturnämnden och sekretariatet varit på mingel. Jag har sett kulturchefen Claes Rydberg dricka rosé och äta en snitt på Svensk scenkonst mingel. Annelie Stark har minglat runt på samma västsvenska bjudning som bland annat Ted Hesselbom, chef på Röhsska, Henrik Jutbring från Göteborg och Co och den vänsterpartistiska riksdagsledamoten från Göteborg Hans Linde. De hade säkert trevligt. Jag har ingen anledning att tro något annat.
Men politikerna i kulturnämnden är våra representanter, vad de gör med sin tid och vad de lägger sina resurser på är angeläget för oss. De säger att de åkte hit för att bli smartare, lära känna nya människor, skapa samarbeten, profilera Västra Götalandsregionen och lyfta kulturfrågorna på den politiska agendan.

Låt mig säga så här: Ringmuren står fortfarande kvar. Däremot är kaffet slut i hela Visby. Vilket får mig att fortfarande undra om det verkligen är värt att lägga åtta arbetsveckor på att mingla med Sveriges kulturelit och dricka kaffe med sina kollegor i Region Skåne?
Almedalen presenteras som Sveriges största politiska mötesplats, där öppenheten och demokratin är på topp, och alla har möjlighet att få gå på alla kostnadsfria seminarier och möta makten. Det är uppenbart när jag går runt på kullerstenarna i Visby att alla inte är här. Den politiska makten är här, medieeliten, PR-folket och lobbyisterna, men den vanliga medborgaren är inte här. Almedalen är snarare en stor firmafest än en demokratisk plattform där vanliga människor får möta makten, eller där politiker för den delen har chansen att möta oväntade människor.
När kulturnämnden berättar vilka människor de har träffat, låter det inte som en arena med enorma kontaktytor. För mig låter det som en arena där kulturnämnden kan träffa folk som de egentligen redan känner, eller vars telefonnummer de kan få tag i på fem minuter.

Emmy Rasper
kulturen@gt.se