ÖDEPLATSER

Uppe i den stora spegelsalen på Turisten blandas element från olika tider på ett sätt som ligger utanför logikens vanliga ramar. Genom panoramafönstren är utsikten mot de nybyggda bostadsrätterna på andra sidan Marstrandsfjärden grandios, men på insidan råder ett förfall som är svårt att föreställa sig. I ett hörn står ett sönderslitet piano från 1920-talet, i taket hänger lampor som brann upp på 1970-talet. På en griffeltavla syns resterna av en föreläsning som jag själv höll hösten 2007.

Trycket i 1800-talets ekonomi förvandlade städer som Göteborg, Riga och Danzig till gigantiska byggnadsprojekt. Järnvägar och ångfartyg gjorde dessutom att de kunde växa långt utanför sina gamla gränser, vilket gjorde utmarker som Jurmala, Sopot och Marstrand tillgängliga och attraktiva. Människor drogs mot havsbandet, där turismen fördubblades varje decennium. Hotellen och restauranterna fick nya våningar och paviljonger, i ett oavbrutet rivande och nybyggande.

Turisthotellet på Marstrand har precis det här spontana och oplanerade byggnadssättet, vilket ger det en labyrintisk karaktär. Det spontana byggnadssättet är typiskt för den klassiska badortsepoken, när ingen anade de katastrofer som skulle föra Europa mot avgrunden.

Men sedan slog krigen och den stora depressionen till med förödande kraft. Marstrand tappade en tredjedel av befolkningen redan på 1930-talet, och man kan se samma utveckling runt hela Östersjön och Nordsjön. Under 1960-talet utdelade bilismen och charterturismen ytter­ligare några hårda slag mot de klassiska badorterna. De förfallande "gamla pangen" i havsbandet blev dåliga skämt som fick tas över av kommunerna. Kustorterna hade sina absoluta bottenkänningar när även fisket och industrin utsattes för svårartade omstruktureringar.

Men nuförtiden är 70-talets Norrlandsproblem och regionalpolitik avlägsna minnen i Bohuslän. Kombinationen av fria kapitalmarknader, norska oljepengar och ny motorväg har varit steroid­injektioner som förvandlat landskapet till en byggarbetsplats. Det stampas köpcenter, marinor och norska fritidsbyar direkt ur jorden, och självklart har den nya tiden även nått fram till Marstrand.

Men just här i spegelsalen hamnade produktivkrafternas snabba utveckling i en ohanterlig konflikt med överbyggnadens institutioner. Det är en Moment 22-situation av monumentala dimensioner som får förfallet att fortsätta i ett av Skandinaviens mest attraktiva lägen.

Lagstiftningen stöder ett ­bevarande som är ekonomiskt omöjligt, samtidigt som de ekonomiskt möjliga nybyggnads­alternativen blockeras av lag­systemet.

Varje gång man närmat sig en lösning har nya problem uppstått, vilket gett förfallet hydraliknande kvaliteter. Men en ruin som för tankarna till grekiska sagor och klassiska noveller har naturligtvis ändå ett stort värde som påminnelse om den absurditet som nästan alltid gör livet värt att leva.

Ställer ut i Uddevalla. Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet och författare till fotoböckerna Övergivna platser Ett och Övergivna platser Två. I höstas kom boken Avgrunden som gjordes tillsammans med konstnären Annika von Hausswolff. Just nu ställer Jörnmark ut på Bohusläns museum. Bilder från Sverige och världen vittnar om de förödande effekter som den avreglerade kapitalmarknaden genererat, som hemlöshet, bostadsbubblor, arbetslöshet och sönderfallande städer. Utställningen visas till och med 2 september.

AV Jön Jörnmark