Jag hade tänkt fråga om den klassiska herrhatten, om dess storhetstid, lågkonjunktur och renässans. Så fort jag kommer in i hattaffären Stiernglans på Haga Nygata inser jag dock att frågan är alldeles för diffust ställd. Det är som att gå in i en skivaffär och be om en cd med typisk klassisk musik.

Innehavaren Sarriy Anani försöker hjälpa mig att specificera. Han kommer från en juristsläkt, säger han, och har i princip vuxit upp med hatt på huvudet. Alltså har han säkert lika många beteckningar på hattar som inuiter har på snö.

Jag säger att jag tänker på bilderna från 50-talet, där svenska män går ut på gatan och demonstrerar den första maj. Inte en enda är utan huvudbeklädnad.

– Just det. Då hade nazismen besegrats. Även om stora hattbrätten inte är fascistiska i sig, så var de en del av den estetiken, och därför blev brättena mindre under 50-talet.

Vad hette hattarna? Och vad kallas den som du har på dig?

– Egentligen inget. När fackmän talar om hattar talar de inte om vad de heter utan om brättets storlek, om kullens utformande med mera.

Sarriy inser å andra sidan (tack och lov) att jag inte är fackman och att jag behöver en snabblektion, en "hats for dummies". Den börjar med ett stycke teaterhistoria:

– Under andra hälften av 1800-talet hade två populära pjäser premiär. Den ena hette Trilby och en mjuk filthatt med ett litet brätte användes i uppsättningen.

– Den andra, med titeln Fedora, sattes upp med Sarah Bernhardt i titelrollen, och hon hade på sig en liknande hatt fast med större brätte. Från att ha varit kvinnomode blev den också uppskattad av män, och tack vare pjäserna kom hattarna att kallas Fedora och Trilby.

– Tillsammans med porkpie-hatten – en lågkullig hatt med teleskopkulle – är detta de vanligaste om vi talar klassiska herrhattar till vardagsbruk.

Han säger att bilden är grovt skissad. Smärtsamt grovt, anar jag, för en man med Sarriys detaljkunskaper, men nu har vi i alla fall ringat in den huvudbonad som i olika varianter fanns på var mans skalle fram till några år in på efterkrigstiden.

Varför försvann den?    

– Den försvann aldrig, men blev mer sällsynt, och det finns olika teorier om varför. En av dem handlar om kriget. Så gott som alla män kallades in och alla bar huvudbonad. Att vara barhuvad blev alltså ett slags manifestation av att kriget var slut.

– En annan teori handlar om rock'n'roll och generationsuppror, men här finns också kriget med i bilden. Tänk på soldatbilderna av Elvis där han poserar i t-shirt. Det var ju ett underplagg. Ditintills hade det varit otänkbart att visa sig utan skjorta, men nu åkte skjortan av, och så även huvudbonaden.

Än en gång understryker Sarriy att hatten aldrig försvann utan bara blev mindre frekvent under ett antal år. Här i Sverige behöver vi den av praktiska skäl, och nu har den fått sin renässans med 70-, 80- och 90-talisterna.

– Men 40- och 50-talisterna stretar emot. De vill inte vara som sina pappor, säger de, och därmed finns det män runt femtio som går runt i t-shirt och basebollmössa och tror sig se ut som tonåringar.

Jag känner mig synnerligen träffad och går snabbt vidare till nästa fråga.

Finns det särskilda klass- eller yrkestillhörigheter bland moderna hattbärare?

– Egentligen inte. I vårt klimat behöver alla skydd mot vind och regn och med en filthatt och en trenchcoat har man sitt på det torra.

– Annars har jag många kunder som ska ner till kontinenten där hatt är en del av klädkoden på exempelvis bröllop och i affärssammanhang. Och inte minst kommer såna som vill markera ett steg mot ett slags vuxenhet: "Nu har jag fått fast tjänst. Nu har jag gett ut min första bok." Och så vidare.

Jag tackar för samtalet och stiger ut på Haga Nygata – medelålders och utan fast tjänst – och plötsligt tycks det mig som om var och varannan man jag möter går omkring i hatt. Det är som under 90-talet när jag funderade på om det var dags att bli pappa och fick för mig att var och varannan man gick omkring med en unge i vagn, och att alla kvinnor hade stor mage.

Jag har inte känt behovet tidigare, men nu överväger jag det seriöst. Nu kanske det är dags att skaffa en. Hatt alltså.