SÖNDAG. Tar en lång promenad i det härliga junivädret - frisk vind, gråa moln som jagar fram med blåa luckor emellan, solglimtar, enstaka regndroppar, en temperatur kring femton grader vilket är perfekt när man är ute och går. Det skälls på sommarvädret, och det må vara sant att juni har varit ovanligt blöt, men framför allt är det oss det är fel på, som tror att svensk juni ska vara varm och solig.
Det ska den inte, den ska vara sval, fuktig och neongrön. Mer kofta än solskyddsfaktor alltså, men det gör väl inget så länge träden susar och svarthättan sjunger?
MÅNDAG. Nyligen var jag tvungen att beställa en vara på nätet och sedan dess plingar det ständigt i min telefon. Beställningen har mottagits, pling, varan har lagts ner i sitt paket, pling, paketet har lagts i brevlådan, pling, beställningen är på väg, pling, och så i dag: varan framme. Pling.
Måste man veta allt?
TISDAG. Efter dödsolyckan i Kolmårdens djurpark har debatten gått från att handla om vargar i hägn till att handla om djurparker i allmänhet. Det tycker jag är bra. Alldeles bortsett från att tekniken numera gör det möjligt för oss att studera allt från daggmaskens liv till vädret på Mars utan att resa oss ur tv-fåtöljen måste vi sluta tänka på djur som underhållning.
Världen är full med burar där varelser sitter inspärrade för att vi ska kunna titta på dem medan vi äter en glass. Det är absurt.
ONSDAG. Mitt lokala apotek är inte längre vad det har varit. En gång var det en välfungerande central för hämtning av medikamenter där personer i vita rockar expedierade med fart och kläm och där väntetiden aldrig var längre en fem-tio minuter. Numera är det en vänthall där folk suckar, mumlar, pratar missnöjt om hur bra det var förr, tittar på klockan eller vänder i dörren och går när de ser hur många som trängs där inne. Numera är väntetiden aldrig under en halvtimme och när man kommer fram finns medicinen ändå inte hemma. Missnöjet bubblar allmänt och i mataffären hör jag någon säga att nu har de tagit bort klockan som brukade hänga på apoteket för att folk inte ska se hur länge de får vänta.
Nej, det är verkligen inte som förr. Det enda man känner igen är de vita rockarna.
TORSDAG. Efter årets kortaste natt vaknar man till nyheter från miljömötet i Rio där inga framsteg sker, inga viktiga beslut fattas, inga påtryckningsmedel används, inga sanktioner diskuteras. När ekonomin är i fara rycker man ut med stora brandbilen, men när hela klotet står i låga hummar man bara lite allmänt om att alla måste ta större ansvar.
Men det får inte kosta, det får inte leda till minskad konsumtion och det får framför allt inte jaga bort väljarna.
FREDAG. Kan man skriva om något annat i dag än sill och färskpotatis, jordgubbar och grädde, små grodorna? Det skulle väl i så fall vara något om midsommarnattens magi som är lätt att glömma när man sjunger Calle Schewen och slår efter myggor invirad i en filt. Om man rullar sig naken i midsommardaggen blir man frisk, om man tittar ner i en källas vatten kan man skåda framtiden. Fast jag tänker nog mest på nattens egen magi, ljuset och himlen och solens korta dykning ner bakom horisonten innan den stiger igen.
LÖRDAG. Dagens plan är att äta upp resten av jordgubbarna och ta en simtur. Det må vara kallt i vattnet, men havet har sin egen magi och den verkar alla dagar.
