Boken utspelar sig i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Vi får följa Miira, en tjej som ifrågasätter andras självklarheter och reagerar på orättvisor och ojämlikheter. Miira är tuff, hon slåss och säger ifrån, tänker mycket och vill lära sig mer. Därför är hon inte som de andra tjejerna i finneklassen. Trots att hon är född i Sverige, måste hon läsa svenska som andraspråk i skolan. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg.
Precis som huvudpersonen, växte Eija Hetekivi Olsson upp i Gårdsten och Bergsjön. Hon har hämtat mycket inspiration från egna erfarenheter, till exempel att jobba som trappstädare. Att bli författare kändes fjärran.
– Det har inte funnits i min föreställningsvärld. Jag visste att jag inte tillhörde en ekonomiskt, socialt eller kulturellt privilegierad grupp. Vi har ett samhällssystem som skiktar unga människor, släcker också förhoppningar och fantasier. Det är farligt, säger hon.

Det som hjälpte Eija var möjligheten att plugga på komvux senare i livet. Hon utbildade sig till lärare men hade trots allt inte jobbat med några längre textmassor tidigare. När hon var yngre skrev hon mest i trappuppgångar. Ingenbarnsland var länge bara en lång anteckning som fylldes på. Tills förlagen ringde.

Eija Hetekivi Olsson har hämtat inspiration från ämnen som hon tycker är viktiga. En drivkraft är ilskan över vårt samhällssystem och det sätt vuxenvärlden behandlar och bemöter barn- och elever. En annan är lusten att lära. Viljan att förändra är också väldigt stark.
– I förorterna finns otroliga krafter och kreativa potentialer. Massor av unga människor med fantastiska förmågor, människor som bär på viktiga berättelser. Det är förjävligt att politiker och personer som sitter i högre positioner inte fattar det och att de fortsätter att öka klyftorna. De skapar frustration och motreaktioner och gör också att många förmågor går förlorade, säger hon.
Kommer du att skriva fler böcker nu?
– Ja. Jag har bara börjat.

Emelie Svensson
emelie.svensson@gt.se