ROSA. Ida-Lovisa Rudolfssons "Floden", ett psykedeliskt drama med färgen och drömmen i huvudrollerna. I dialog med Kolbeinn Karlssons "Att sova och drömma om mat". (Bilden är beskuren).
ROSA. Ida-Lovisa Rudolfssons "Floden", ett psykedeliskt drama med färgen och drömmen i huvudrollerna. I dialog med Kolbeinn Karlssons "Att sova och drömma om mat". (Bilden är beskuren).

Det finns nytt ljus i Akvarellmuseet

Publicerad

Förra året fick Akvarellmuseet en ny tillbyggnad. Nu visar museet sin fulla potential - vernissage X 3.

Kajsa Widegren ser både konst och verklighet i Skärhamn.

VERNISSAGE

Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn | Tweaks - nya blickar på museets samling | Gunnel Wåhlstrand, Joe Grillo

Förra året blev museets tillbyggnad klar och nu visas husets hela potential med att öppna inte mindre än tre utställningar samtidigt. Sammanlagt är det alltså sju konstnärer som ställer ut: den amerikanska konstnären Joe Grillos poppsykedelia, Gunnel Wåhlstrands tuschteckningar som bildar gigantiska uppförstoringar av familjealbumets fotografier och fem konstnärer som bidrar med Nya blickar på samlingarna: Elisabeth Billander, Henrik Bromander, Jesper Norda, Ida-Lovisa Rudolfsson och Hendrik Zeitler.

Akvarellmuseet är inte någon gammal institution och således är inte heller museets samling vare sig gammal eller avslutad. Men det skadar aldrig att gå i dialog med det som har valts ut för framtiden. Nya blickar på museets samling blir också en möjlighet att visa annat än akvarell - till exempel skulptur som annars inte är särskilt vanligt på Akvarellmuseet. Golven i rummen är ofta vidsträckta hav av tomhet. Här flyter nu en hel del säregna skulpturer, särskilt fina är Elisabeth Billanders färgrika assemblage på rullande trallar "Souvernirs" I och II. Billander gör något alldeles eget med keramik, får den att helt lämna sin roll som "bruksmaterial" och visa upp helt andra aspekter: lerans eget liv.

Tweaks - nya blickar på museets samling gör sig inte svårtillgänglig, tvärtom: Publiken bjuds till exempel in i en camera obscura, ett helt mörklagt rum. Det är Hendrik Zeitler som låter en bild från museets exteriör projiceras mot väggen. Genom ljusinsläppet från ett litet hål i väggen, en ständigt öppen slutare. Medan jag tar mig in i rummet och låter ögonen vänja sig, hör jag en röst ur mörkret, det är en av de andra besökarna som vill guida mig: "Där på väggen ser du verkligheten". Hendrik Zeitler har också gjort en gigantisk storbildskamera av sin bil och resultatet av att fotografera med denna ovanliga utrustning hänger på väggarna.

Jesper Norda är oerhört pregnant i sin översättning från färgskiftningarna i Georg Gudnis akvarell till ett stigande och fallande brusljud i hörlurar. Ytterligare en av de tweakande konstnärerna är Henrik Bromander. Bromander har gjort en serie av den nästan osannolika och djupt sorgliga berättelsen om Nikolai, en föräldralös svenskättling som växer upp i 30- och 40-talens Sovjet - blir kriminell, hamnar i fängelse och får amnesti i samband med Sovjetunionens fall. Han kommer till Sverige efter att fått kontakt med sina svenska kusiner. I centrum av berättelsen står alla de tatueringar Nikolai hade på sin kropp, alla med sin egen intrikata och specificerade betydelse, ett eget språk utvecklat i de sovjetiska arbetslägren och fängelserna, kryddad med djurmystik och religiösa tecken.

I museets sista sal tar Gunnel Wåhlstrand vid. Hennes tuschteckningar är mycket noggranna kopior, fast uppförstorade, av fotografier från 40-talet. Wåhlstrands fotorealism är fascinerande, som all fotorealism. Det finns något tomt i dem som inte kan döljas bakom den oerhörda detaljrikedomen och den häpnadsväckande tekniken. Mest gripande blir det i "Den sista ön" där en segelbåt betraktas av två människor med vindrufsigt hår, båda på en typisk bohuslänsk klippa. Fotografiets och de här två människornas totala omedvetenhet om framtiden, om detta fotografis öde och väg. Fotots "här och nu" är så oerhört mycket förlorat i denna bild. Gripande och vackert.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag