Docksåpa. En japansk sexdocka spelar en av huvudrollerna i den amerikanska konstnären Laurie Simmons utställning på Göteborgs konstmuseum. The Love Doll, Day 25. The Jump.
Docksåpa. En japansk sexdocka spelar en av huvudrollerna i den amerikanska konstnären Laurie Simmons utställning på Göteborgs konstmuseum. The Love Doll, Day 25. The Jump.

Den allvarliga leken

Publicerad

För första gången visas storstjärnan Laurie Simmons fotografier i en separat utställning i Sverige.

- Det var dags, tycker Kajsa Widegren.

Vernissage i dag

Laurie Simmons | Göteborgs konstmuseum | Till och med 20 maj

 

I den finlandssvenska författaren Monica Fagerholms roman Diva finns en mystisk plats som kallas Docklaboratoriet. Ingen får riktigt veta vad som händer där men det verkar inbegripa en del farliga lekar med identiteter. Nu, när Laurie Simmons har kommit hit till Göteborgs konstmuseum med sina fotografiska nedslag från 30 decennier, vet vi lite mer. För Simmons har sitt eget Docklaboratorium där hon undersöker hur nära relationen mellan person och ägodel egentligen kan bli. Och om ägodelen har yttre drag, som liknar våra mänskliga - kan relationen bli som den mellan människor då?

 

I bildserien The Love Doll, Days 1-30 umgås fotografen med en japansk sexdocka i ungefär en månad. Klär henne, arrangerar henne och interagerar med henne. Dag 32: hon blir klädd i autentisk geishadräkt enligt japansk tradition. Rituellt. Som en lek där alla vet att det står allvarliga saker på spel.

Men The Love Doll är inte i första hand bilder som handlar om en docka, inte heller om varför det finns sådant som sexdockor i naturlig storlek. Bilderna handlar om animerandet - livgivandet - som pågår till exempel när jag ser en närbild av henne liggandes i en säng med ett vitt linnelakan som har glidit ner lite från axeln. Och hur hennes melankoliska blick som skymtar under den nedfallna luggen får mig att undra vad hon tänker på. Och hur den lite stela posen som hon har när hon sitter på golvet i solen får mig att tänka på precis hur stel och obehaglig jag känner mig när jag blir fotograferad.

 

Dockor är inget nytt inslag i Laurie Simmons fotografiska värld. Förutom The Love Doll visas två bildserier från 1978 där dockskåpets smått surrealistiska interiörer sätter uppfattningen om skala i darrning. Detta är konst som riktar sitt skarpa öga och sin ungdomliga skrattlystnad rakt mot det amerikanska 50-talsidealet. Badrum, hemmafruar, köksinteriörer. Alla ser de fruktansvärt löjliga ut. Som leksakerna den dagen då leken plötsligt blev meningslös och animeringens magiska kraft avtrubbad, sakerna döda ting, igen.

 

Laurie Simmons är en riktig storstjärna inom fotografi, men inte ofta visad i Sverige och aldrig förut i en separatutställning. Hon lyftes fram stort som en av postmodernismens skarpaste blickar av Lars Nittve när han introducerade den postmoderna konsten i Sverige. Men det var 1987! Sedan dess har hon inspirerat åtminstone två generationer av nordiska fotografer och konstnärer inom det teknologiska spektrumet.

Det är verkligen dags att ge Simmons fotografi utrymme här där det har format och roat våra blickar så mycket.

Kajsa Widegren
Kajsa Widegren

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida