ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Docksåpa. En japansk sexdocka spelar en av huvudrollerna i den amerikanska konstnären Laurie Simmons utställning på Göteborgs konstmuseum. The Love Doll, Day 25. The Jump.
Docksåpa. En japansk sexdocka spelar en av huvudrollerna i den amerikanska konstnären Laurie Simmons utställning på Göteborgs konstmuseum. The Love Doll, Day 25. The Jump.

Den allvarliga leken

ANNONS:

För första gången visas storstjärnan Laurie Simmons fotografier i en separat utställning i Sverige.

- Det var dags, tycker Kajsa Widegren.

Vernissage i dag

Laurie Simmons | Göteborgs konstmuseum | Till och med 20 maj

 

I den finlandssvenska författaren Monica Fagerholms roman Diva finns en mystisk plats som kallas Docklaboratoriet. Ingen får riktigt veta vad som händer där men det verkar inbegripa en del farliga lekar med identiteter. Nu, när Laurie Simmons har kommit hit till Göteborgs konstmuseum med sina fotografiska nedslag från 30 decennier, vet vi lite mer. För Simmons har sitt eget Docklaboratorium där hon undersöker hur nära relationen mellan person och ägodel egentligen kan bli. Och om ägodelen har yttre drag, som liknar våra mänskliga - kan relationen bli som den mellan människor då?

 

I bildserien The Love Doll, Days 1-30 umgås fotografen med en japansk sexdocka i ungefär en månad. Klär henne, arrangerar henne och interagerar med henne. Dag 32: hon blir klädd i autentisk geishadräkt enligt japansk tradition. Rituellt. Som en lek där alla vet att det står allvarliga saker på spel.

Men The Love Doll är inte i första hand bilder som handlar om en docka, inte heller om varför det finns sådant som sexdockor i naturlig storlek. Bilderna handlar om animerandet - livgivandet - som pågår till exempel när jag ser en närbild av henne liggandes i en säng med ett vitt linnelakan som har glidit ner lite från axeln. Och hur hennes melankoliska blick som skymtar under den nedfallna luggen får mig att undra vad hon tänker på. Och hur den lite stela posen som hon har när hon sitter på golvet i solen får mig att tänka på precis hur stel och obehaglig jag känner mig när jag blir fotograferad.

 

Dockor är inget nytt inslag i Laurie Simmons fotografiska värld. Förutom The Love Doll visas två bildserier från 1978 där dockskåpets smått surrealistiska interiörer sätter uppfattningen om skala i darrning. Detta är konst som riktar sitt skarpa öga och sin ungdomliga skrattlystnad rakt mot det amerikanska 50-talsidealet. Badrum, hemmafruar, köksinteriörer. Alla ser de fruktansvärt löjliga ut. Som leksakerna den dagen då leken plötsligt blev meningslös och animeringens magiska kraft avtrubbad, sakerna döda ting, igen.

 

Laurie Simmons är en riktig storstjärna inom fotografi, men inte ofta visad i Sverige och aldrig förut i en separatutställning. Hon lyftes fram stort som en av postmodernismens skarpaste blickar av Lars Nittve när han introducerade den postmoderna konsten i Sverige. Men det var 1987! Sedan dess har hon inspirerat åtminstone två generationer av nordiska fotografer och konstnärer inom det teknologiska spektrumet.

Det är verkligen dags att ge Simmons fotografi utrymme här där det har format och roat våra blickar så mycket.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Fler mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: