Därför heter det Kungsbacka

Publicerad

Varför heter Kungsbacka Kungsbacka? Vilken kung har varit där, undrar Helena och får svar i Frågespalten.

DÄRFÖR HETER DET KUNGSBACKA

Min man och jag kom i diskussion om namnen Kungälv och Kungsbacka. Att Kungälv har med kungar att göra är ju inte så konstigt eftersom det var en gränsstad där kungar möttes från tre länder. Men Kungsbacka? Vad gjorde kungen där, undrar vi!

Helena

Foto: Bertil Holmström

SVAR: Namnet Kungsbacka finns belagt från 1382 och heter då Konghens Backe. Förleden syftar på att platsen hyste kunglig egendom, berättar Catarina Röjder på Dialekts-, ortnamns och folkminnesarkivet i Göteborg. Exakt vad det var för egendom framgår inte men enligt den historiebeskrivning som Kungsbacka kommun ger på sin hemsida, låg här på medeltiden en dansk gränshandelsplats och en befästning kallad Kungsbackahus, vilken finns omnämnd 1366.

I danska skattelängder från 1200-talet nämns även Tölö Kungsgård, vars marknadsplats förmodas ha varit början till staden Kungsbacka.

När det gäller Kungälv så omnämns staden i skrift 1280 och skrevs då Konunga­hellu. Hellu är en form av hella, det vill säga häll och syftade förmodligen på en bergshäll som användes som landningsplats för båt. Och, precis som du skriver, ska de tre nordiska kungarna ha träffats här år 1101 för att sluta fred. I vart fall om man får tro Snorre Sturlasson som skrev om det hela cirka 100 år senare.

 

MARIAS NAMNSDAG ALLTID DEN 28

Förr var skottdagen den 24 februari, men plötsligt ändrade man till den 29. Varför det? Och varför valde man från början ett så konstigt datum som den 24? Karl Henrik

Maria Montazami har namnsdag den 24/2Foto: Emil Nordin

SVAR: Att skottdagen inföll den 24 februari hänger ihop med att de gamla romarnas år bara bestod av tio månader, med början i mars och slut i december. Alla månaderna innehöll 30 eller 31 dagar. Kalendern innehöll totalt 304 dagar, vinterdagarna mellan december och mars räknades helt enkelt inte. Alla tidigaste kända kalendrarna baserade sig på månens gång och stämde inte överens med hur lång tid det faktiskt tar jorden att snurra ett varv runt solen.

Så småningom lade romarna till de två extra månaderna men året började fortfarande den 1 mars. När det behövdes för att åren skulle "gå jämt upp" kapades årets sista månad, februari, till 23 dagar för att få plats med en extra "skottmånad".

År 46. F. Kr infördes den så kallade julianska kalendern, uppkallad efter kejsaren Julius Ceasar, som innehåller 365 dagar. Genom att stoppa in en extra dag vart fjärde år blev skottmånaden överflödig och det naturliga var att göra detta i slutet av februari, eftersom det var den månad som man tidigare lagt till och dragit bort från. Men tiden var fortfarande "ur led" och 1582 slog påven Gregorius XIII med en "bulla" fast att det hädanefter var den gregorianska kalendern som gällde.

I den nya kalendern gjordes en smärre justering för att ytter­ligare kompensera att åren inte stämmer på lång sikt. I stället för att alltid lägga till en skottdag varje år som är jämnt delbart med fyra, undantogs nu jämna århundraden om dessa inte är delbara med 400. Så var till exempel vare sig 1800 eller 1900 skottår medan år 2000 var det.

I det då ganska nyblivna protestantiska Sverige ville man inte införa nån kalender påbjuden av katolicismens överhuvud och höll fast vid den julianska kalendern ända fram till 1753 innan man också gick över till den gregorianska. Sist var man dock inte, i exempelvis Grekland infördes den gregorianska kalendern först 1925.

Då skottdagen inföll den 24 februari fick namnsdagarna i slutet på månaden maka på sig ett snäpp vart fjärde år. Därför beslöt Namnlängdskommittén att skottdagen från om med år 2000 infaller den 29 februari.

I Namnlängdskommittén ingår Svenska Akademien, Vetenskaps­akademien, Vitterhetsakademien och Institutet för språk och folkminnen.

 

Isolde Berner

Frågeredaktör

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag