Göta älvbron är utsliten och måste rivas före 2020. Men var ska ersättningsbron ligga? Frågan är en het potatis för politikerna i byggnadsnämnden som i morgon, tisdag, ska fatta beslut i framtidsfrågan om brons placering.
Två alternativ finns kvar efter remissrundan i höstas. Antingen bygger man bron precis intill den gamla. Eller också placerar man den en knapp halv kilometer meter längre österut, vid Kämpegatan.

Det är ett ödesval. Ska en stor ny trafikapparat byggas mitt inne i stan, eller ska man knuffa ut den en bit utanför innersta stadskärnan?
För det här handlar inte bara om själva bron, som man lätt kan få för sig när man ser de inspirationsbilder på vackra broar från hela världen som presenterats tillsammans med broförslagen.
Det handlar om en ny stor trafikapparat som behövs för att leda spårvagnar, bussar och bilar upp på bron. Det kommer att bli ett stort spagettitrassel av påfartsramper och viadukter vid brofästena, med asfalt, betongpelare och trafikbuller. Det handlar också om hur gator och vägar runtomkring bron kan anpassas till den helt nya trafiksituationen för kvarteren runt de nya brofästena.

Om man lägger bron alldeles intill den gamla Göta älvbron, så blir man tvungen att låta nedfartsramper och vägar att göra en stor sväng och en loop bort mot östra Nordstan för att inte dundra rakt in i bussterminalen på Nils Ericsonsplatsen. Att det här finns med som ett alternativ för modern broplanering måste bygga på ett trafikplanerartänkande som användes på 1970-talet och som var föråldrat redan då: Om man krånglar till vägarna och tvingar bilarna att köra lite kringelkrokiga vägar så, tja försvinner de nog, av sig själva, liksom.
Men så funkar det ju inte. Det är inte så man blir av med biltrafiken. Man kommer att köra där ändå, mitt inne i stan. Om det nu är där de nya vägarna går, även om de är krokiga. Det är det här alternativet som trafiknämnden förordar. Men med den trafiklösningen blir det bara krångel och ett lappande och lagande mitt inne i stan.

Det andra broalternativet är definitivt mycket bättre. Trafiken knuffas ut från innersta stadskärnan. Bron placeras i Kämpegatans förlängning, en halv kilometer öster om gamla Göta älvbron.
Då leds trafiken via en bangårdsviadukt direkt upp på den nya bron. Den bron länkar på ett naturligt sätt ihop Hisingen och centrala stan via allé-stråket, och man slipper allt bilvägskrånglande inne vid östra Nordstan. Det är också meningen att busshållplatser ska kunna placeras uppe på nya bangårdsviadukten och med ett par välplacerat trafikljus där uppe så leds biltrafiken naturligt ned i Götatunneln eller till Mårten Krakowleden i stället för att köa till Allén. Bussar och spårvagnar servar enkelt innerstan och slipper trängas med tung trafik på kollektivtrafikramper från bron.
Dessutom är det så att med nya bron placerad i Kämpegatans förlängning så kan den mycket efterlängtade gång- och cykelbron vid Lilla Bommen byggas. Det skulle verkligen vara ett lyft för hela stan. En öppningsbar lågbro som skulle knyta ihop Hisingen med innerstan.
För Vänertrafikens skull krävs ett avstånd mellan broarna över älven på minst 300 meter. Det gör att om man väljer att lägga nya bron intill gamla Göta älvbron – så blir det ingen gång- och cykelbro.
 
Så det är bara att hoppas att byggnadsnämnden inte låter betongnissarna få sista ordet den här gången. En trafiklösning som är omodern redan innan den byggs är inte bra för framtidens Göteborg. 

Anna-Clara Löfvenberg
kulturen@gt.se