Är det sant att uppbragda moralister i Göteborg blev så provocerade av Poseidons nakenhet att de tvingade Carl Milles att förminska Poseidons snopp? Ola Nylander gav sig ut på jakt efter svaret.
ÄR DET SANT?
GT-kulturens skribenter undersöker hur mycket sanning det finns i skrönorna.
Det sägs att moralens väktare blev så provocerade av nakenheten när Poseidon avtäcktes på Götaplatsen 1931 att de tvingade konstnären Carl Milles att förminska statyns intimare delar. Ett "bevis" på detta skulle vara att fisken som Poseidon håller i sin högra hand, betraktad från Konserthusets trappa, ser ut som en jättefallos. Det skulle vara Carl Milles hämnd på moralisterna.
Sant är att Milles som var den tidens i särklass främste skulptör och hade fått uppdraget att formge statyn tio år tidigare. Stadens styrande menade "att i sjöfartens stad Göteborg uppsätta en staty av Poseidon, en av den forngrekiska mytologins övergudar och havets härskare, kan inte annat än glädja varje sann göteborgare."
Milles var klar 1927. Sen tog det fyra år för hovkonstgjutaren Lauritz Rasmussen i Köpenhamn att gjuta statyn.
Transporten blev ett problem då statyn var för stor för att fraktas på järnväg. Huvudet och ena armen fick kapas och sen sättas på plats igen.
Men den nya statyn blev ingen förälskelse vid första ögonkastet. Många av de 20 000 göteborgare som i september 1931 samlats Götaplatsen för att bevittna invigningen av den drygt sju meter höga bronsskulpturen var kritiska till vad de fick se.
Poseidons negativa mottagande var inget nytt för konstnärer verksamma i Göteborg. Skulptören Ingel Fallstedts staty över John Ericsson, som står i Allén vid korsningen med Avenyn, och som avtäcktes 1899 ansågs av kritiker vara "ovärdig" på grund av detaljer som "skrynkliga byxor och en trumpen uppsyn". Fallstedt som var känslig för kritik tog sig mycket illa vid av och begick självmord.
För Poseidons del var det inte uppsynen eller skrynkliga byxor som var stötestenen. Många tyckte att statyn var grotesk och ful. Man hade sett fram mot en mer klassisk och vacker staty. Förutom fulheten (enligt rykte var det en ljussättare på Stadsteatern som stått modell) var det också nakenheten man reagerade mot.
Men ryktet är falskt. Carl Milles blev aldrig ombedd att ändra sin staty. Och det där med den speciella effekten från Konserthustrappan faller på det faktum att huset inte var byggt då Poseidon invigdes.
Särskilt högljudda var protesterna från de som bodde i närheten av Götaplatsen. En av insändarna i dåtidens tidningar var skriven av en kvinna som bodde granne med Götaplatsen och avslutades med orden: "Bort med Uschlingen från våra fönster". Kanske var det tolkningen av den typen av kommentarer som gav upphovet till ryktet?
Men Carl Milles var nöjd med sin staty och historien har gett honom rätt. Poseidon är i dag Göteborgs populäraste staty, utan konkurrens.
NATURLIG. "Bort med Uschlingen från våra fönster!" Så lät några av protesterna från de som bodde vid Götaplatsen när Poseidon avtäcktes 1931. Men historien om hur Carl Milles fick ändra sin staty är en skröna.
Foto: Per Wissing
