Nästa gång du drar händerna över en äldre stolsrygg hos en släkting eller på en auktion, ta och passa på att se efter om det möjligtvis är en utsökt Lindomestol du känner under fingertopparna. För Lindomehantverkarna kan ta åt sig hela den västsvenska äran vad det gäller stil och kvalitet i äldre möbeldesign.
Det avspeglas inte helt på den kräsna antikmarknaden där det fortfarande är sengustavianska Stockholmsarbeten som leder prisligan. Men i skenet av det lätt nedlåtande epitetet "provinsiell karaktär" är det dags att Lindomestolarna får kliva upp på catwalken och stjäla verkligt ljus från Stockholmstjärnorna.

I över 300 år svarvade och hyvlades det fram utsökta möbler i nejderna runt Lindome, ett par mil söder om Göteborg. Från gustavianska stolar, uppsluppna "nollstolar" till mondäna Göteborgsstolar som borde kunna tillfredsställa de flesta smaker även år 2010.
Vad det gäller anseende och stilskillnad mellan Stockholm och Lindome ger Birgitta Martinius, arkivarie på Mölndals museum, en ledtråd.
- I Stockholm gällde skråsystemet med möjlighet till utbildning. För att titulera dig stolsmakare var utbildning hos en mästare nödvändig.
I Lindome var pappan "mästaren". Yrket ärvdes från far till son, ett yrke som från allra första början var en bisyssla till försöken att odla och leva på vad den karga marken kunde ge.
Att det just var en bisyssla till jordbruket möjliggjorde för Lindomeborna att sälja sina alster som slöjd. Två dagar i veckan gick lass med stolar från Lindome till kommersen runt Stora Torget (nuvarande Gustaf Adolfs torg) och senare på Järntorget.
Det retade upp Göteborgshantverkarna. Inte hade de räknat med att bönder skulle konkurrera med så högklassiga möbler!

Att det var bönder som utvecklade stolsmakeriet i väst är måhända inte lika fint som lärling-mästarsystemet i öst, men kvalitetsmässigt var det ingen skillnad på stolarna.
- Möjligen är själva dekoren något enklare på Lindomestolarna, säger Roberto Rebessi, intendent på Stockholms Auktionsverk.
Fast den skillnaden kan lika gärna bero på att göteborgare och stockholmare hade olika smak.
- Kundkretsen var göteborgarna och den regionala smaken påverkade tillverkningen, säger Birgitta Martinius.
Finns det något värde i de här stolarna då?
- Göteborgsstolen som styckvis knappt går för materialkostnaden får genast ett helt annat värde om de är sex stycken, då kan värdet plötsligt komma upp i 10 000 kronor, säger Roberto Rebessi.
Har man ett par höggustavianska karmstolar i toppskick kan värdet springa iväg till 20 000 kronor.
- Fast jämför man med de två karmstolar tillverkade av Stockholmsmästaren Ephraim Ståhl (1794-1820) som såldes på Bukowskis auktion för 66 000 i höstas, ligger de förstås i lä...
Men vintage, återvinning och närproducerat är ju modeord i tiden. Vad vore bättre än att applicera dem för att lyfta Lindomestolarna?
Och så handlar det ju förstås om efterfrågan. Kanske dags att börja bjuda på Lindomestolarna och placera dem där de hör hemma, i spotlighten.