Boken gör mig sugen på krusbärskaka

Publicerad

Ett nytt praktverk berättar i ord och bild om slottet som byggdes som sommarställe åt en av 1700-­talets rikaste svenskar.

Trädgårdsjournalisten Karin Berglund läser den vackra boken och blir sugen på krusbärskaka.

FAKTABOK

Gunnebo - Historien, hantverket, trädgårdarna, maten | Text Ewa Kewenter och Gunnel Carlson, foto Ralf ­Turander och Tomas Yeh | Bokförlaget Arena

Gunnebo är för göteborgarna och Mölndalsborna vad Gustav III:s Hagapaviljong är för stockholmarna. Det ena skapades vid slutet av 1700-talet för en kung och det andra vid samma tid som ett sommarställe för en av Sveriges rikaste människor på den tiden, "den rike Hallen", eller göteborgaren John Hall den äldre.

Båda byggnaderna är arkitektoniska pärlor placerade i ett underskönt landskap inom räckhåll för den moderna storstaden. Gunnebo som år 2003 blev kulturreservat har 350 000 besökare om året.

Det skriver Ewa Kewenter i den stora vackra boken Gunnebo, historien, hantverket, trädgårdarna, maten. Hon har hand om de tre första avsnitten om historien och hantverket medan Gunnel Carlson berättar om trädgårdarna och maten. För de inspirerande fotografierna svarar Ralf Turander och Tomas Yeh. Man får genast lust att måla om hela hemmet i 1700-talsgrått.

Allt i slottet, som egentligen mer liknar en italiensk Villa med stort V, är utsökt från detaljer som dörrhandtag och ryggbrickorna på någon av de många stolsmodellerna till kakelugnarna och parkettgolvens eleganta mönster. Det stiligaste golvet ligger i fruns förmak och sägs rentav vara inspirerat av golven i slottet i Versailles.

Historien är välkänd. John Hall var en av Göteborgs främsta grosshandlare. Även om han var inblandad i ostindiska kompaniets lysande affärer handlade han mest med järn och trä som skeppades till England. Han ägde flera sågverk, skogsegendomar och järnbruk i Värmland, Dalsland, Bergslagen och Västergötland. Sillen gick till och han importerade salt för firmans trankokerier, sillsalterier och export av sill. Hall blev med tiden ofattbart rik.

Familjens historia fick ett olyckligt slut. John Hall avled 2 oktober 1802 och hans hädanfärd blev dramatisk. Han stod lik i Domkyrkan när den stora branden ödelade inte bara delar av Göteborg utan också Domkyrkan. Kistan med stoftet efter Hall brann upp och hans kvarlevor har aldrig påträffats.

Sonen, John Hall den yngre, övertog verksamheten men hade varken kunskap eller intresse för att sköta de omfattande affärerna. Hela förmögenheten försvann och han avled helt utblottad i Stockholm 1830 en natt då han sökt skydd mot kylan på en bakugn.

Gunnebo var alltså John Halls sommarställe. Det ritades av Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg. Kewenter berättar detaljerat om bygget, den eleganta interiören och om dess plats i kulturhistorien. Inte minst intressant är att läsa om de rika familjerna som under 1800-talet fortsatte att vårda och älska Gunnebo.

1949 köpte Mölndals stad stället. Själv skulle jag ha velat läsa mer om den stora restaureringen från mitten av 1990-talet helt efter Carlbergs ritningar och med landets främsta hantverkare på plats. Med ledordet "det går aldrig att fuska" fördes Gunnebo tillbaka till 1700-talet och gjorde ­platsen till det paradis den är i dag.

Kvar att återbygga är bara orangeriet. Det var en ofattbart påkostad byggnad där man i början av 1800-talet förvarade hundra pomerans-, citron- och apelsinträd. Man odlade mandel, mullbär, lagerbär, oliver och så mycket ananas att man kunde sälja. Nu är drömmen att återskapa orangeriet med sina exotiska växter från förr och kanske till och med lyckas med det ­svåraste av allt, att odla ananas.

Trädgården får stor plats i boken, med all rätt eftersom en trädgård på den tiden var en väl så viktig statussymbol som själva huvudbyggnaden. Gunnel Carlson skriver inspirerande om stilträdgården, den engelska parken, de imponerande köksträdgårdarna och inte minst det omgivande kulturlandskapet med sina raviner, mossar, stora träd och betande djur. Kanske var det just de stora träden och naturen som fick familjen Hall att söka sig till platsen. På den tiden var Väst­kusten och omgivningarna runt Göteborg kala och karga och naturen var något att drömma om.

Så här i såtider är det spännande att läsa om det omsorgsfulla arbetet i köksträdgårdarna. Arbetet sker helt utan maskiner med handen, lien och spaden som redskap. Ekologiskt, förstås. Varje vår dubbelgrävs jorden. Det är ett tungt men viktigt arbete. Man har funnit att det ökar skörden märkbart.

För mig som är en passionerad ekologisk odlare är det spännande att läsa om hur genomtänkt man vårdar jorden, odlar gamla sorters grönsaker och till och med har en egen trädskola för att få fram många olika slags krusbär och högväxta fruktträd med äpplen som heter Rosenhäger, melonäpple, vit vinterkalvill, rött duväpple, grågylling...

Recepten från Gunnebos kök som avslutar boken gör mig hungrig. Nu vill jag bara ut och gräva och vänta på att krusbären ska mogna så att det går att baka krusbärssyltkakor efter Gunnebos recept.

 

Av: Karin Berglund

GT kulturen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag