Bibeln är inte bara en pjäs utan också ett helt seminarieprogram där fotografen Elisabeth Ohlson Wallin är en av de medverkande. Hon kommer att spela Powerpoint-pingis med författaren och konstnären Carl Johan De Geer.

– Vi ska plocka ut tio religiösa bilder var som betytt något för oss och prata om hur människor reagerat på dem. Det ska bli väldigt roligt. Carl Johan De Geer är en av mina förebilder, han har ju hållit på med politisk konst sedan 70-talet!

Att Elisabeth Ohlson Wallin kommer att plocka ut åtminstone en av sina egna bilder är rätt naturligt, ingen har väl som hon väckt debatt med sina fotografier av utsatta människor i religiösa miljöer.

– Jag har ju blivit kallad både häderska och synderska efter Ecce Homo och Jerusalem-utställningarna.

Och då väljer hon nog den bild som av rädsla plockades bort från Jerusalem-utställningen på Världskulturmuseet, en barbröstad hbt-kille som knäböjer på en muslimsk bönematta omgiven av ett par lika barbröstade kamrater.

Vad har du själv för förhållande till Bibeln?

– En rätt gammelmodig bild, präglad av det jag en gång lärde mig i söndagsskolan. Ändå är Bibeln historiskt sett väldigt spännande. Den är ju nerskriven vid en tid då folk i allmänhet inte kunde läsa. Vad var det för bild man förmedlade genom Bibeln? Vem bestämde vad som fick lov att sägas? För det var ju inte gud som kommunicerade med människorna genom boken, utan människor som utövade makt över människor.

Bibeln har genom alla tider påverkat människorna och deras liv.

– Än i dag är vi mer styrda än vi tror av vad som står i den.

Därför är det konstigt att Bibeln aldrig förut satts upp på scen.

– Nej, inte hela på en gång. Men bitar av den finns ju och har alltid funnits inom konst och kultur. Se bara Ingmar Bergmans filmer eller läs Strindberg!

Vad har du annars för projekt på gång?

– Jag håller på med en ny utställning om fosterlandet Sverige som ska vara klar i höst.

Intresserad av en ny världspremiär i Göteborg?

– Ringer de från Världskulturmuseet är det klart att jag lyssnar!