Sommar, semester, långresa. Ljudbok.
En perfekt kombination.
Men alla ljudböcker fungerar inte i bilen.
Ljudböcker ökar lavinartat. Förra året nästan fördubblades antalet titlar, och det såldes uppemot en miljon ljudböcker.
Många lyssnar på dem i sängen, andra sätter sig bekvämt tillbakalutad i favoritfåtöljen.
Men många, förmodligen de flesta, lyssnar på böcker på väg till eller från jobbet eller under långresor i bilen.
Det var så jag frälstes. Vi var på väg från Kiel till Lyon för vår årliga vinresa. Det betyder ett par hundra mil på tyska Autobahn – normalt mördande tråkigt. Det är en transportsträcka man får kämpa sig igenom.
Därför hade vi köpt en ljudbok. Det skulle vara något enkelt, något att förströ sig med. En bestseller. Vi valde Uppgörelsen av John Grisham.
Det visade sig vara en vinstlott.

Enda problemet var att vi ett par gånger höll på att få bensinstopp. Vi var så inne i berättelsen att vi glömde att stanna och tanka.
Plötsligt var vi framme i Besançon i Frankrike där vi tänkt övernatta, utan att vi visste var de drygt hundra milen tagit vägen.
Vi var fast. Trodde vi.
Men så enkelt var det inte. Nästa långresa valde vi en ny ljudbok, Tjuvarnas marknad av Jan Guillou.
Totalfiasko.
Den gick bara inte att lyssna på. Efter ett par kapitel stängde vi av cd:n. Väl hemma igen köpte vi boken, en ganska rolig, ironisk men också samhällskritisk skildring av bratsen, överklassen och klassamhället.
Vad var då skillnaden? Jo, uppläsarna.
Uppgörelsen lästes av Peter Andersson, som jag senare också lyssnat på när han läste Gone, baby, gone av Dennis Lehane.
Han är en gudabenådad uppläsare som gör att man fångas omedelbart. Enbart hans namn som uppläsare gör att jag kommer att köpa fler ljudböcker, faktiskt oavsett vad han läser.
Tjuvarnas marknad däremot lästes av Tomas Bolme, och han tycks inte ha fattat någonting av vare sig Jan Guillous idé eller tonläge. Han totalförstörde en ganska bra bok på ett sätt som man inte trodde var möjligt.

Det var då vi kom på idén. Vi väljer tio helt olika böcker och recenserar uppläsarna, inte böckerna. Och vi gör det ur ett bilåkarperspektiv.
Helt enkelt: Vem ska läsa vår bok när vi ger oss ut på nästa långresa, i Sverige eller på Autobahn ut i Europa?
Eller, för den delen, i bilen på väg till eller från jobbet?
Vilka böcker man vill lyssna på är individuellt, det avgörs av ens litterära intresse. Men det är ju synd att få upplevelsen förstörd av någon som inte klarar det lika viktiga uppläsarjobbet.


John Grisham: Uppgörelsen
Uppläsare: Peter Andersson
Speltid: 12 timmar
En suverän uppläsare. Hans distinkta röst och sätt att läsa gör att man fångas, och hålls kvar, i berättelsen. Bättre än så här kan det inte bli.

Dennis Lehane: Gone, baby, gone
Uppläsare: Peter Andersson
Speltid: 12 timmar
Samma uppläsare. Här bara bekräftas upplevelsen från boken ovan. Jag är normalt ingen stor beundrare av Dennis Lehane, men det krävdes bara några meningar för att få mig att fastna.

Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Speltid: 24 timmar
Känsla för boken. Distinkt röst som passar handlingen. Reine Brynolfsson läser denna politiska thriller precis som den skall läsas. Helt rätt för bilkörning. Varje stavelse går fram.

Mikael Niemi: Mannen som dog som en lax
Uppläsare: Mikael Niemi
Speltid: 11 timmar
Man blir nyfiken från början och det är svårt att stänga av. Hans friserade norrländska passar berättelsen. Normalt är jag tveksam till att författaren läser själv. Men här är det rätt.


Ulla Isaksson: Boken om E
Uppläsare: Inga Landgré
Speltid: 7,5 timmar
Följer med i berättelsen, lite av skådespel. Det märks att hon förberett sig noga. Radioteater i positiv bemärkelse. Monologbok. En bok man hellre lyssnar till än läser.

George P. Pelecanos: En svart vår
Uppläsare: Stefan Sauk
Speltid: 11 timmar
Bra röst och inlevelse. Ändå känns det inte klockrent. Kanske är inte Stefan Sauk riktigt lika bra som Peter Andersson och Reine Brynolfsson. Men det kan också bero på boken...


Dan Brown: Da Vinci koden
Uppläsare: Jan Waldekranz
Speltid: 19 timmar
Platt. För lite inlevelse. Upphaussad bok. Nackdel att ha läst boken innan. Dessutom läser Jan Waldekranz för fort.


Viveca Lärn: Kvinnan som var en fyr
Uppläsare: Viveca Lärn
Speltid: 7 timmar
Van uppläsare. Det märks att hon känner sin berättelse, men det är inte alltid bra att författaren läser själv. Jag gillar Viveca Lärn, men det här är tyvärr inte så bra.


Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen
Uppläsare: Pia Johansson
Speltid: 11 timmar
Får lågt betyg därför att uppläsningen inte fungerar i bilen. Pia Johansson höjer och sänker rösten så att delar av berättelsen går förlorad i normal motorvägsfart. Det hjälper inte att höja volymen. Säkert bra om man ligger hemma i soffan.


Jan Guillou: Tjuvarnas marknad
Uppläsare: Tomas Bolme
Speltid: 15,5 timmar
Detta är riktigt dåligt. Obegripligt att en så duktig skådespelare kan totalförstöra en så pass bra bok. Det känns som om han läser fiskhamnsrapporten. Här hade det varit en fördel med Guillou själv som uppläsare.