Det är förstås käckt och lätt att sätta tilliten till barnen i frågan om framtiden för den vackraste av konster, dagstidningsjournalistiken, i en tid när snart sagt alla svenska tidningsföretag fortsätter skära ner.

Den som väljer att söka svar om framtiden bland experter västvärlden runt kan hitta stöd för allt från mångfaldens domedag och Google-imperium till en demokratisk medieexplosion när alla kan delta utan ärvda miljarder eller läskigt riskkapital.

Just i dag noterar vi till exempel texter om hur Tallahassee Democrat i Florida går som tåget, om hur investerare i New Mexico köper upp små lokaltidningar som de tror stenhårt på... liksom om hur Sony uppfunnit teknik som enkelt skapar miljövänligt bränsle att göra elektricitet av i hemmet av din utlästa papperstidning.

När journalister och tidningsfolk i Sverige diskuterar framtid och många tycker sig skåda avgrunden blir det inte sällan en - medveten? - sammanblandning av två frågor:

•  Vad händer med papperstidningen?

•  Vem ska betala för den granskande, ofta dyra, kvalificerade journalistiken?

Jag älskar papperet i sig och är så gammal att jag kan sakna doften av trycksvärtan från den tid redaktionen låg i samma hus som tryckpressen, kan sakna blinket i taklamporna när pressen gick i gång.

De flesta anser nog också, fortfarande, att en story får större tyngd och genomslag och blir mer på riktigt när den finns på papper än enbart lever ett liv på webben eller i mobilen.

Men det kommer en dag inom några år då tekniken har hittat den elektroniska pryl som förenar den oslagbara känslan och användbarheten med papperet med liveuppdatering. Dit räknar jag inte dagens läsplattor eller smartphones.

Den dagen kommer också "tidningsföretagens" kostnader för papper, tryck och distribution att sänkas radikalt, pengar som kan gå till ord och bild och ljud.

Den avgörande frågan är snarare om människor här i Göteborg, till exempel, även i framtiden är beredda lägga pengar på att få något de inte visste att de ville ha, ville läsa och se.

Nischinformationen, servicen, hittar vi redan på annat håll. Gratis eller betalt, oftast direkt i mobilen.

Dagens barn kommer att växa upp i en extremt fragmenterad informationsvärld. Men behovet av ordning, struktur, lägereld, förklaring, vägledning, live – ta mig dit det händer! – kommer inte vara mindre, snarare större. Det gäller såväl lokalt som globalt.

Jag hör vad mina bekanta säger om sina tidningsprenumerationer. De behåller dem för sina barns skull. I skolorna älskar de tidningarna. Ögonvrån får en tår när nioåringen sitter länge och studerar Partille Tidning, eller när hon smygläser de läskigaste grejerna i GT. Den känslan bjuder inga appar i världen.

Journalistrollen förändras radikalt. Kraven på kvalitet i leveransen ökar snabbt.

Men den som fixar rätt paketering och leverans kommer att få pengen från våra barn. De kommer inte att tycka att allt som är gratis är gott.