Inne i lokalen är det följaktligen trångt, inte minst runt kaffeborden, och jag faller i funderingar om kaffestundens plats i ett lyckligt liv och om vårt sätt att hitta nya former för gamla vanor - men mer om det senare.

I dag är den gamla lanthandeln förvandlad till saluhall för lokala producenter som erbjuder allt från potatis till lampor och linnekläder. På så sätt slår man fyra flugor i en smäll - den gamla lanthandeln bevaras, det lokala näringslivet får stöd, Orustborna behåller en samlingsplats och alla som vill handla närproducerat vet vart de ska vända sig.

Just denna lördag säljs här ost och korv, ägg och kräftor, gurka och tomater, tångtvål och knäckebröd, blommor och textil. Handelsbodens hjärta är det lilla museala hörn där man kan titta på gamla tiders utbud och köpa kryddor och karameller över disk, men mest fart är det i cafédelen där lokala föreningar turas om att baka och servera. En femte fluga - föreningslivet stöttas. I rustik miljö praktiseras här supermodern småskalighet för glesbygdskulturens bevarande.

Är småskalighet något modernt? Ja, det är det, det är stordrift och massproduktion som har blivit gammalmodigt. När man tröttnat på dem och deras bieffekter framstår en påse potatis odlad nästgårds som det naturligaste alternativet - även om påsen kostar en krona mer. Men jag lyckas inte köpa någon potatis denna lördag. "Kom tillbaka nästa vecka", säger damen bakom disken medan jag plockar åt mig av hennes ägg. Hemystad ost kan jag inte motstå, inte heller honung, nybakat tunnbröd, en präktig gurka eller tångolja för mina fnasiga sommarben. Sedan beundrar jag utbudet av kaffebröd i kaféhörnet, och det är jag inte ensam om, det är god åtgång på sockerkakor och rulltårtor. Här kan man dricka kaffe med dopp på traditionellt vis och det är det många som verkar gilla.

Lanthandeln har alltid varit en mötesplats, en informationscentral, en bygdens hjärtpunkt, och när jag ser bilkaravanerna som närmar sig över slätten inser jag att den är så än i dag. I alla fall om lördagarna.

Granne med handelsboden ligger Tavlebord honungsgård där man kan titta på biutställning (med levande bin) och köpa honung och bröd - samt dricka kaffe i gårdscaféet, och när jag hör det belåtna samtalssurret där inifrån och klirrandet med koppar tänker jag åter-igen på kaffestundens betydelse: förr gick man hem till varandra på söndag och drack kaffe, numera har vi lagt av vanan att göra spontanbesök och kyrkkaffet är också bortlagt, men kaffedrickandet fortsätter, delandet av några lagom söta bakverk, det vänskapliga pratet öga mot öga vid ett litet bord som tillåter intima samtal.

Middagsbjudningen kan aldrig fylla samma funktion, den är för ambitiös och dessutom för arbetsam, men kaffe med dopp är enkelt och avspänt, det smörjer samtalsmekaniken. Det kan vi inte vara utan. Det är därför jag tror på gårds- butikerna och hembagerierna och lanthandlarna och alla de småskaliga mötesplatserna - för att de fyller så många olika funktioner.

Själv ser jag fram emot skördetiden när jag ska återvända till Tavlebord, och de gammaldags sorter av äpplen och plommon jag hoppas hitta här då. Kanske till och med gråpäron.

lanthandlare. Daniel och Anna välkomnar besökare i Marias lanthandel. Foto: DANIEL JAGELUND