1942 flyttade min familj till Andra Långgatan 19. Jag var då fem år. Vi bodde inne på gården tre trappor upp med toa på svalen. I källaren hämtade vi koks att elda i kakelugnen i det ena rummet, det andra användes inte på vintern. Varje lördag fick vi bada i en zinkbalja i köket. Annars fanns Ägget, badhuset på Allégatan. På gatan var det mycket liv och rörelse, butiker som sålde mjölk, fisk, kött och specerier. Där fanns även ett Epa-varuhus, ja där fanns nästan allt.

När någon dog i hemmet kom begravningsbilen och hämtade, då klippte man enris och la på trottoaren. När sedan bilen kom tillbaka och skulle köra in i garaget, fick vi barn åka med in på gården, jättekul tyckte vi. På första maj ställdes många flaggor i vår port. Det var spännande när flaggorna vecklades ut och kortegen startade på vår gata med musikkåren som spelade och alla människor som gick med i ledet.

I porthuset fanns rum för resande där många sjömän hyrde som skulle mönstra på fraktbåtar. Men det bodde även andra där.

Jag kommer ihåg en farbror som ofta stod i fönstret och visslade på "Det är dom små små detaljerna som gör det". Ibland kom några gårdsmusikanter in på gården och spelade bland annat "Två solröda segel," en på såg, en på dragspel och en på munspel. Vi slängde ner tio öre in en bit papper åt dem.

1944 började jag i Nordhemsskolan, där fanns tre skol­gårdar, Lillen, Storen och Lången. Vi var många barn från Andra Långgatan, Värmlandsgatan och Nordhemsgatan så jag fick många kamrater. Men jag hade nästan alltid mina småsyskon med. Vi hoppade hage eller långrep. På sommarn åkte vi med badbarnen till Askim där vi gick på led till badet från tåget. Sen fick vi bada och leka och på middagen fick vi mjölk till våra smörgåsar.

Jag fick ofta passa mina småsyskon, så ibland när det var möjligt gick jag upp på vinden, tog stegen till luckan och satt där uppe på taket och tittade på utsikten därifrån. Oscar Fredriks kyrka där jag gick i söndagsskolan såg jag Göta Älv med mycket båttrafik. När Amerikabåtarna kom in gick mamma och jag dit och tittade på när de vackra damerna med blå­färgat hår kom nedför relingen.

Det var oftast roligt och händelserikt att bo på Andra Lång­gatan, men det var krigstider, pappa låg inkallad vid norska gränsen, pengar och matvaror fattades ibland men vi svalt inte.

1949 flyttade vi till en modern lägenhet på Hisingen och då blev det en ny tid.

Rosa Rådeberg

kulturen@gt.se