RAMBERGSVALLEN. Det blir så klart mycket svårare nu.
Häcken hade allt i egna händer i jakten mot det allsvenska guldet.
Men efter årets galnaste match i Göteborg har serven plötsligt gått över till Malmö FF och Elfsborg.
Häcken har uppträtt så tryggt, lugnt, säkert, kontrollerat, harmoniskt och disciplinerat den här säsongen att jag trodde att vägen mot att erövra Lennart Johanssons pokal låg krattad och vidöppen.
Under nästan 70 minuter i går fanns det heller inget som tydde på något annat. Sedan hände allt på en gång.
En frispark för Häcken resulterade, lite tillspetsat, i ett kvitteringsmål för Kalmar. Olycksgubbe - den självmålande David Frölund.
Minuten senare slog samme Frölund en blindpassning i gapet på Kalmars Paulus Arajuuri och sekunderna senare hade Tom Söderberg blivit utvisad och Kalmar fått en straff. Men efter "Krickan" Källqvists straffsuperräddning kändes det ändå för ett ögonblick som Häcken fick lite ro.
Här är det kraftig betoning på just ordet ögonblick.
För den följande hörnan slutade i flipperkalabalik och ännu ett slumpartat och märkligt mål för Nanne Bergstrands boys. Och jodå - den olycklige Frölund fanns med i gröten framför mål den här gången också, men vid det här tillfället var han kanske inte värre syndare än någon annan.
Peter Gerhardsson sa efteråt att han bytte ut Frölund mot Tibor Joza för att han tyckte högerbacken såg "trött ut". Jag tror ändå det var en liten markering vi fick se, jag skulle inte bli överraskad om Joza spelar från start hemma mot AIK på torsdag.
På presskonferensen efter matchen spann Nanne som en katt. Han insåg att det här var matchen då precis allt studsade hans väg, han insåg att det var just segern mot Häcken som definitivt schasade bort kvalspöket och räddade hans säsong.
Gerhardsson å sin sida såg närmast chockad ut, fundersam och lite tagen av det vi just varit med om.
Han ville hem och se matchen på dvd innan han riktigt vågade sig på att analysera vad som gått snett. Men han pratade om "individuella misstag" och om att "vi inte var tillräckligt skickliga".
- Jag kan ändå inte vara arg på någon av spelarna, kan inte skälla. Jag får prata med dem som gjort misstagen, det är bara så vi kan utvecklas.
Gerhardsson ville inte ta ord som tappat guld eller krossade drömmar i sin mun i går.
- Vi vet inte hur det slutar ännu, sa han.
Och naturligtvis har han rätt i att det är omöjligt att peka ut någon enskild match som orsak till att det "gått snett". Om det går snett. Gerhardsson menar att "efter 30 omgångar har alla olika bilder av hur säsongen sett ut."
Själv nämnde han premiären mot Gais, matchen som slutade 0-0.
- Där hade Waris ett friläge efter tre minuter. Tänk om han gjort mål då. Men så där kan man inte hålla på, man vet ju inte vilka händelsekedjor det i så fall satt i gång...
Inför den här omgången var det Häcken som var närmast det allsvenska guldet. I dag är det Malmö FF, efter mötet med Gefle i morgon kan det vara Elfsborg.
Jag har varit benhård i min tro på Häcken ett tag nu. En del kolleger var, lite skadeglatt så där, på mig om just den saken snabbt som ögat efter matchen i går.
Okej, jag kanske står där med lite längre näsa i dag.
Men vad är det som säger att inte Elfsborg kan svaja till mot Mjällby på bortaplan i morgon? Vad är det som säger att Malmö inte torskar mot AIK i sista omgången?
O ch skulle det bli så kan Häcken i ett nafs vara överst i den tabellen igen.
Det enda vi vet är att allt kan hända, att allt redan har hänt och framför allt att det skedde i går.
Det vi också vet är att Häcken fortfarande bara är ett par rättstudsande bollar från Lennart Johanssons pokal.
Men vägen dit är inte längre så spikrak som den såg ut att vara ända fram till så där kvart över tre i går eftermiddag, ända fram till 71 minuter och 25 sekunder in i matchen mot Kalmar FF.
För övrigt tror jag att det mycket väl kan bli så att Gais slår Helsingborg i dag...
