ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Tore Lund

GT:s Tore Lund skriver om sin ilska efter att hans 83-årige far rånats mitt på ljusa dagen. Händelsen har polisanmälts, men krönikören räknar med att polisen inte har tid att lösa fallet. Foto: Per Wissing
GT:s Tore Lund skriver om sin ilska efter att hans 83-årige far rånats mitt på ljusa dagen. Händelsen har polisanmälts, men krönikören räknar med att polisen inte har tid att lösa fallet. Foto: Per Wissing

Ovärdigt, lågt och patetiskt

Läs fler krönikor! Här är Tore Lunds samlingssida
ANNONS:

KÅLLERED. Min pappa är ganska gammal nu.

Han har rollator, lite problem med benen och balansen och kan väl inte direkt slå tillbaka om någon ger sig på honom.

Häromdagen blev han rånad på blanka förmiddagen och jag är så förbannad att jag fortfarande skakar.

Pappa är 83, en bra bit in i livet. Men i dag är väl det helt normalt att bli såpass gammal och ännu äldre och han har en syster som ska bli 89 och hans mamma, min farmor, blev 94. Så han hänger nog med ett bra tag till.

I helgen kollar han som alla andra på V75 och längdskidor och skidskytte och vad det nu kan vara. Men alla vi som gillar Pops och Vinterstudion har ju ett liv dessutom.

Det var det som smög på nyss och är du gammal kommer det ju lite skit. Det är därför pappa bor på ett äldreboende i dag, han har lite yrsel och svaga ben och måste använda rollator.

Han är med i matchen, pendlar lite mellan startelvan och bänken kanske, men är för det mesta skadefri och helt okej.

För några dagar sedan tog han sitt pick och pack och sin rollator och lassade in alltihop i färdtjänsttaxin och åkte till Coop för att handla lite snus, tuggummi och några bananer. Han skulle visst ha batterier till väckarklockan också.Och sedan sladdade han in på Systembolaget alldeles bredvid. Jodå, han är där ibland också.

Det var när han kom ut därifrån med sitt tetravin det hände.

En snubbe på cykel stöter till honom, böjer sig ner i korgen på rollatorn, rafsar åt sig pappas plånbok och drar fort som solstrimma i december därifrån. Pappa hann knappt uppfatta vad som hände.

Men tjejen i kassan på Bolaget såg allt och sa sedan till polisen att hon kände igen killen på cykeln, tydligen en "stammis i butiken, men kanske inte bland årgångsvinerna..."

Polisen var alltså där och upprättade en anmälan, men det kommer ju inte att hända något med den och prioriteringarna är numera sådana att allt om någon månad skrivs av med en svepande notering om "ej spaningsresultat" bland anteckningarna. Pappa blir en siffra i statistiken.

Jag fattar ju att jorden snurrar på och att livet går vidare och som tur var hade pappa inte så mycket pengar i plånboken och Visa-kortet låg på ett annat ställe.

Men han blev chockad. Han blev rädd. Han kände sig kränkt. Gör det fortfarande.

Han har fått svårt att sova, tankarna snurrar i skallen. Han blev bara av med några kronor men det var lika illa som hade det varit en miljon. Han anklagar sig själv, han ältar och han kollar över axeln när han ska betala något i affären.

Han ringer till både polisen och brottsofferjouren för att fråga vad som nu händer med "ärendet".

Det kallas visst vardagsbrott och den typen av brott har en löjlig så kallad "uppklarningsprocent". Okej. mord måste man lösa, och terrorbombningar. Men varje enskilt offer är sig själv närmast, just hon eller han vill vara centrum och bli tagen på allvar, hennes eller hans anhöriga vill ha svar. Just då, just när det händer struntar vi faktiskt i om någon annan också råkat illa ut.

Varje människa i vardagsbrottsstatistiken är ett offer - och för varje offer finns det en gärningsman.

I det här fallet var han en man som är stammis på Bolaget, som uppenbarligen cyklar runt och robbar försvarslösa åldringar på sina knapra pensionsslantar och den som är politiskt korrekt hade ju bums börjat snacka om samhället och väckt funderingar om vart vi är på väg. Och jo, det kan vi ju göra...

...men alla har ett personligt ansvar.

Du måste skotta din egen trappa och bära ut din egen skräp till sop-tunnan och du får aldrig någonsin ge dig på en försvarslös åldring.

Du skall icke stjäla och framför allt inte från dem som Ulf Lundell sjunger om i låten "Folket bygger landet". Det är ovärdigt, det är lågt, det är patetiskt och det är oförlåtligt. Man snor inte pengar från en 83-åring med rollator. Så enkelt är det och skulle jag få tag i den fege fan innan han hamnar i fängelse för något annat åldringsrån, skulle jag berätta just det för honom. Kanske skulle jag tvinga honom att lyssna på "Tyst farväl", en annan Lundell-låt:

Som om du aldrig varit här, som om du aldrig byggt

det där huset

det här landet."

---

Kanske skulle jag ta med mig någon av mina tatuerade polare dessutom...

För er som undrar kan jag berätta att pappa får en after shave i julklapp i år.

Och i dag ska han och jag sätta sjuan på V75...

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
SENASTE NYTT - GT SPORT
ANNONS:
WEBBTEST
ANNONS:
Senaste nytt – SportExpressen.se
ANNONS:
MEST LÄST - SPORTEXPRESSEN.SE
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: