Om inte förr, fattar man att det är något på gång när till och med Mohammed Ali Khan gör mål. Innan den osannolike strikern slog till i går, hade han aldrig tidigare gjort något allsvenskt mål. Föga överraskande forcerade Ali Khan in sitt premiärmål på exakt det sätt man skulle kunna föreställa sig; dödsföraktande, som en tank med slirande larvfötter.

Faktum är att senaste gången MAK nätade var i en match i superettan 2005 - och då spelade han i Västra Frölunda. Men som jag unnar den sympatiske mittbacken att för en gångs skulle ta plats som matchhjälte.

MAK är värd det!

Men frågan är om Häcken i går egentligen var värda tre poäng? När jag går igenom säsongen i minnet - och jag har sett de flesta av Häckens matcher - kan jag inte påminna mig någon tidigare insats 2012 som har varit mer slätstruken.

Djupledsspelet fungerade inte alls, till slut tappade jag räkningen på alla bollar med adress Waris Majeed som landade i gapet på Mjällbys backar.

Markeringsspelet i eget straff­område var darrigt. Om det sedan var Tom Söderberg eller Dominic Chatto som var värste syndaren vid Mjällbys reduceringsmål ska jag låta vara osagt. Men det var inte det enda tillfället. Och så här får det naturligtvis inte se ut mot vare sig Kalmar, AIK eller Sundsvall om det ska bli champagnesprut på Wieselgrensplatsen om två veckor.

René Makondele var inte heller sig själv, såg tung och seg ut. Och dessutom har jag sällan sett Häcken så frustrerat och grinigt som i går. Det gnälldes på lagkamrater och att laget drog på sig fyra varningar ger väl också en fingervisning missnöjet med den egna insatsen.

Med tre omgångar kvar lever Häcken nu farligt i varningsligan. Makondele är avstängd i matchen mot Kalmar. Dessutom riskerar hela sju spelare avstängning vid nästa gula kort. Och då snackar jag om tunga pjäser som Martin Ericsson, Dioh Williams, Mohammed Ali Khan, Tom Söderberg, Kari Arkivuo, Dominic Chatto och Björn Anklev.

Går det för galet med domarens kortlek i avslutningen av serien, kan naturligtvis det också vara avgörande för utgången av guldstriden.

Men nu ska jag sluta gnälla.

Trepoängaren på Strandvallen i går innebär att Peter Gerhardssons boys inte förlorat på 13 raka matcher, inte sedan 1-3 borta mot AIK den 8 juli. Det vittnar om en oerhörd styrka, om ett starkt självförtroende - och om ett härligt flyt.

Mot Mjällby hämtade man förväntade poäng på samma sätt som man gjort mot läskiga motståndare som Gefle, Norrköping och Djurgården. Det är ruskigt starkt!

I dag kan Häcken luta sig tillbaka, ett av fyra hinder på den allt annat än upptrampade guldstigen är avklarat och passerat.

I dag måste AIK, Malmö och Elfsborg göra sitt för att hänga på. Jag blir egentligen inte ett dugg överraskad om ingen av dem lyckas...