Jag har sett Häcken slå Elfsborg, Åtvidaberg, Malmö FF, IFK Norrköping och någon mer på hemmaplan i år.

Varje gång har laget imponerat våldsamt.

Men ännu mer imponerar hur Peter Gerhardssons gäng liksom bara hämtat poängen på bortaplan.

Mot Norrköping, mot Gefle och i går mot Djurgården.

Jag satt med hakan vid bröstkorgen, lät mig imponeras och redan efter några minuter i går kände jag, liksom alla på Stadions läktare, alla framför tv:n, expertkommentatorn Tony Gustafsson, spelarna i Djurgården, Magnus Pehrsson, Jörgen Lennartsson på sin kant, Andreas Alm på sin och till och med Mathias Ranégie där nere i italienska Udine att de tre poängen skulle hamna i Göteborg.

De hämtade poängen! Wow!

Nu leder Häcken allsvenskan.

Det har aldrig tidigare skett.

Och det är inte så att de är där på grund av några turliga snedträffar eller ett par feldömda straffar.

Nej, nej, nej!!! Häcken spelar helt enkelt bäst fotboll i Sverige just nu. Och i min värld är det lugnet, tryggheten och självförtroendet som imponerar mest.

I går blev mittbacken Emil Wahlström skadad efter några minuter och eftersom Tom Söderberg är skadad, Jimmy Dixon sjuk och Mattias Östberg såld till motståndaren Djurgården, tvingades 20-åringen Oscar Lewicki ta klivet ner och i den position var han helt magnifik, prickfri, sagolik, landslagsmässig, vad ni vill!

Lyft luren Hamrén.

Häckens passningsspel utstrålar också total harmoni.

Har vi - någonsin - haft ett lag i svensk fotboll som lyckas hålla bollen på det sätt som Häcken gör i år? Det där var egentligen ingen fråga eftersom svaret är ett självklart och rungande NEJ!

Herregud, i match efter match har vi nu sett moståndarna stå som paralyserade betonggrisar när Martin Ericsson, René Makondele, Dioh Williams, Kari Arkivuo, Domninic Chatto, Björn Anklev och Waris Majeed skurit sig som rakbladseggar genom den offensiva planhalvan.

Inget lag tycks ha något svar, något motmedel, något vaccin .

Men mitt i alla hyllningar av den kollektiva skickligheten får vi inte glömma de individuella kvaliteterna.

Waris gjorde sitt 19:e mål i går och kommer att vinna skytteligan!

Kari Arkivuo, skadefri sedan en tid, visar varför han är allsvenskans bäste ytterback, Martin Ericsson har en spelglädje och en pondus han inte haft sedan han var som bäst i Blåvitt, Mohammed Ali Khan gör saker han egentligen klarar av, Björn Anklev är själva arketypen av hur en lojal lagspelare ska bete sig och David Frölund har utvecklats på ett sätt som 33-årngar egentligen inte ska kunna göra.

Tycker ni jag tar i?

Okej, men håll det inom er till den 4 november i så fall. Kör det i halsen på mig då, men jag tror ni slipper och att jag klarar mig.

Inför den här säsongen trodde jag på Elfsborg, Helsingborg, Malmö FF och Blåvitt. Jag var inte ensam om att inte se Häcken och det säger väl lite om hur svårt det är att se in i framtiden.

Jag ska ändå göra ett försök till. Häcken har sju matcher kvar i år. Helsingborg hemma, Blåvitt borta, Syrianska hemma, Mjällby borta, Kalmar hemma, AIK hemma och Sundsvall borta.

Det blir sju gånger tre poäng. Enda hotet mot guld är att Elfsborg också sopar rent i höst - men det gör de inte...