Det här är känsligt.
Killen som snodde guldet mitt framför ögonen på Håkan Mild och IFK Göteborg 2009, på Gamla Ullevi, med ärkefienden AIK, tar nu över efter Jonas Olsson.
Mild menar att IFK stött och blött och analyserat och kommit fram till att "honom ska vi ha", att något bättre namn finns just nu inte tillgängligt.
Men Blåvitt-fansen är skeptiska.
Och firmapojkarna i Stockholm är till och med förbannade och upprörda.

Mikael Stahre själv vet naturligtvis att känslorna finns där, men han kan inte radera sin historia och han verkar inte särskilt bekymrad över det som nu väntar.
- Jag har varit tränare i AIK, sa han. That's it! Nu är jag hedrad över uppdraget jag fått i IFK Göteborg och jag har inget annat för ögonen än att leverera framgång. Att vara fotbollstränare är ett jobb och att träna en stor klubb som Blåvitt är en oerhörd utmaning.
- Jag är inte rädd och inte orolig.
Stahre sa till och med orden som många AIK-supportrar kommer att uppleva som att han pissar på dem, som de kommer att tolka som det slutgiltiga beviset för svek och otrohet.
- Det har funnits flera intresserade klubbar, men det var med IFK Göteborg som ömsesidig kärlek uppstod.
Huh, låter som utegångsförbud i Solna i åtta år framåt...

... men vad sjutton är det vi tjôtar om egentligen. I dag gör Andreas Alm ett gott jobb i AIK. Stahre har varit arbetslös sedan han fick sparken från grekiska Panionios för knappt ett år sedan. Men killen måste ställa mat på bordet, och han tycks brinna av lust att göra just Blåvitt till en guldklubb igen.
Jag tycker det är dags att vi slutar larva oss med Göteborg vs Stockholm. Vi göteborgare måste kaxa upp oss och sluta göra oss löjliga med vårt lillebrorskomplex. Och stockholmarna måste lära sig, måste acceptera att Göteborg rätt ofta kan vara bra och till och med bäst.
In my dreams...
...ja, kanske det. Men väldigt ofta förstår jag mig inte på hur supporterhjärnor fungerar, det vill säga varför det ska hatas och hånas och misshandlas och jävlas.

Det är därför jag är - för att använda ett av Stahres egna ord på presskonferensen i går - dyngsugen på att se vad en "ärkeråtta" som Stahre kan göra med Blåvitt. En kille som stått upp när orkanvindarna piskat i Stockholm lär palla för lite snålblåst också i Göteborg, lär vara beredd på att börja i uppförsbacke men vara stark nog för att driva sin linje tills backen är besegrad och toppen nådd.

Efter att ha hört den nye tränarens programförklaring i går, är jag övertygad om att han inte nöjer sig med något annat än guld. Och kan det ske genom en Solna-knock i sista omgången nästa år, tror jag Stahre skulle tycka det vore hur fräckt som helst!
Det är september 2011. Blåvitt är iskalla i den allsvenska som bara har några omgångar kvar.
Men snackar vi 2012 och den allsvenska som inte börjar förrän till våren, är IFK Göteborg nu plötsligt hetare än något annat lag.
Och visst kan väl en Stahre vara en guldfågel.

Efter en tuff sommar i välmående är det nu fan dags att dra i bromsen. Men att få bukmåttet att krympa är ju som att vända en supertanker. Trots att man försöker stanna fortsätter den några sjömil ytterligare. GI-bromsen funkar ungefär på samma sätt...

Nya böckerna med Peter Robinson, Leif GW Persson, Johan Theorin, Michael Connelly och Jonathan Franzen är beställda. Högen med nya plattor innehåller namn som Richmond Fontaine, Waterboys, Blitzen Trapper, Laura Marling, Tom Morello och dessutom är Tom Waits, Wilco och Lou Reed/Metallica-samarbetet på gång.
Det kan nog bli en okej höst trots allt.

På tal om det. Såg Mia Skäringer i "Dyngkåt och hur helig som helst" när den visades på tv för nån vecka sedan. Så bra, så roligt, så naket, så smärtsamt. Och Skäringers sångröst imponerande den också!

På tal om supportrar. Jag såg tre stycken utanför Gamla Ullevi efter presskonferensen med Mikael Stahre. De log och såg väldigt snälla ut...
I dag tar Frölunda femte raka. Med Magnus Hellberg i kassen?