Allsvenskan i GT-land ser ut bli hetare än på många år.

Men vilka spelare blir årets profiler?

Jag vet vad jag tror i alla fall.

Abstinensen är rätt svår nu. Men jag och alla andra får försöka hålla febern i schack några veckor ytterligare. Redan nu vågar jag dock lova att allsvenskan 2012 ur ett västsvenskt perspektiv blir något alldeles extra.

Till det bidrar naturligtvis Blåvitts supersatsning i hög grad. Men här finns rätt mycket annat att gotta sig åt också.

Peter Gerhardsson har haft något stort på gång i Häcken ett par säsonger. Bär det hela vägen nu?

Alexander Axén gjorde underverk med Gais förra året och kan lyfta laget ännu mer i år.

Jörgen Lennartsson äter, andas, tänker och lever fotboll "tjugofyra sju". Efter lite turbulens och gnäll i Elfsborg i fjol, kan han ta laget till det guld hela Borås suktat efter sedan 2006.

Mikael Stahre har skapat ett Blåvitt drag vi inte sett i stan sedan Torbjörn Nilsson sprang i från Hamburgs försvar 1982.

Upplagt för en parad av fotbollsfester alltså på Gamla Ullevi, Rambergsvallen och Borås Arena.

Men vilka blir spelarna som kliver fram, vilka blir spelarna som växer ut till nya stjärnor eller ännu större stjärnor än de redan är? Vi tar det i någon slags bokstavsordning:

Blåvitt:

Här finns hur mycket som helst att vara nyfiken på. I de allra flesta fallen tror jag vi vet vad vi får. Gerzic måste ändå upp ett par hack för att bli dominant, Kjetil Waehler kommer visa sig vara en av allsvenskans bästa mittbackar och trivs bara Sobralense kommer han att prestera. Alvbåge eller Dahlin kan gå på ett ut...

Men Farnerud är jag jävligt nyfiken på. Om allt klaffar blir han den "Anders Svensson" IFK Göteborg sökt med ljus och lykta sedan... Håkan Mild...

Elfsborg:

Här räknar jag med ett massivt genombrott av "pojkligan". My God, här är en drös av allsvenskans mest spännande kids samlade på ett ställe. Hult, Claesson och Hiljemark lyser landslag lång väg.

Någon eller ett par av dem är med i EM. Tro mig!

Häcken:

Stabilt så det förslår. Minst två startelvor som skulle vinna superettan. Men ska jag kolla i kulan nämner jag ändå en trio här: Mohammed Ali Khan var på väg bort. Nu känns han som förstavalet i Gerardssons backlinje. Leonard Zuta har styrkan, steget och pondusen för att bli allsvensk toppklass.

Majeed Waris säger jag inte mer om att han har potential att bli allsvenskans största stjärna redan i år! Alla tummar för att skadorna inte fortsätter att spöka.

Gais:

En kaxig öisare når inte himlen i Öis, men han kan göra det i Gais. Jakob Olsson har imponerat våldsamt på försäsongen. Och sedan har vi the king, the wonderboy, The Wanderson - 2012 blir året då han får makrillgarnet att spricka, året då han simmar ut i internationella vatten!

Om jag måste nämna en av ovanstående spelare klarar jag inte det utan måste åtminstone plocka två.

Wanderson...

...och Majeed Waris!

Av någon anledning som jag inte kan peka på själv har jag gått omvägar runt norske krimikungen Jo Nesbö. Fram till nu vill säga. "Frälsaren" ligger på nattduksbordet och nya "Gengångare" står på tur. Sur på mig själv att det dröjde så länge innnan jag upptäckte honom, för det här är bra. Riktigt bra! Harry Hole rules!

Den som ligger däckad i halsfluss hinner dessutom med att läsa Johan Theorins senaste "Sankta Psyko". Obehaglig och krypigt spännande äter den sig in under huden på mig som läser. Usch så hemsk!

All respekt om ni inte har full koll på Mark Lanegan, den trasige amerikanen från Seattle-krokarna, som gjort fantastiska album på egen hand och med sådana som Screaming Trees, Mad Season, Queens of the Stone Age, The Twilight Singers, Soulsavers, The Gutter Twins och Isobel Campbell.

Hur som helst, nu är hans nya platta här. Missa inte "Blues Funeral" - och det är en rätt allvarligt menad uppmaning!

Alla som känner mig vet att jag sällan går i gång på Melodifestivalen. Men premiären förra lördagen bjöd på helt okej musik - tänker på Loreen, Dead By April och Thorsten Flinck. Men mest lyckades den tjusiga programledartrion trollbinda mig. Sarah Dawn Finer är ett charmtroll, Helena Bergström tillför oerhört mycket med sin begåvning och Gina Darawi är det största svenska tv-fyndet sedan Skavlan-Niklas.

... men att Flincks handpåläggning orsakade sådant ramaskri begriper jag inte. Ber man om en "Thorsten-kram" får man nog fan vara beredd på att det är just det man får. Och kom igen, sååå farligt var det väl inte?