När allsvenskan tog sommarlov i slutet av maj var Elfsborg i topp av tabellen, hade åtta poäng ner till tvåan och tycktes redan ha avgjort guldstriden.

I dag, fyra månader senare, leder de inte serien längre.

För första gången på 19 omgångar, för första gången sedan den 16 april, sedan den fjärde omgången, sedan Elfsborgs bortaseger mot Gefle med 2-1, kommer det allsvenska ledarlaget inte från Borås. Jag tillhörde dem som redan i somras gav Elfsborg guldnicken, kunde liksom inte se hur något skulle kunna gå snett.

Spelet var effektivt och konsekvent, formen stabil och även om laget inte var helt på topp i varje match tickade poängen in på kontot.

Elfsborg imponerade kort sagt.

Men efter EM har det svajat till och varit ojämnt.

Om vi skärskådar de senaste veckorna spel upptäcker vi att Elfsborg egentligen inte imponerat sedan i hemmamatchen mot Malmö FF den 12 augusti.

Efter det har vi sett förluster mot Häcken och Blåvitt, en turlig trepoängare hemma mot Syrianska och i går ett läskigt och jobbigt kryss mot Sundsvall.

Jag ska inte tokdissa så klart, för visst sjutton kan Elfsborg fortfarande ta hem det här, visst finns det stor kvalitet i laget.

Men från att ha suttit i förarsätet med allt i egna händer, är man nu bara en av fyra - och inte längre ens den som känns som den troliga mästaren.

I går ville Niklas Hult putta över pressen på AIK inför det superviktiga mötet legen emellan på onsdag.

Flera andra runt laget har också sagt att de inte känner någon press eller nervositet.

Men nog är det Elfsborg som har mest att förlora. Häcken, AIK och Malmö FF är lagen som bjudits in i guldstriden, lagen som har flow och vind i ryggen och har fått en chans de innerst inne inte hade räknat med.

För dem är guldstriden en bonus, för Elfsborg något som märkligt nog börjar känna som en belastning.

Nog syns det till exempel från läktaren att spelarna inte är så bekväma i den höstliga motvinden.

Anders Svensson och David Elm vrålade rakt ut i ren frustration under matchen i går, passningsspelet fungerade stundtals inte alls och normalt säkra avslutare som Lasse Nilsson och Viktor Claesson tycks vara en bit från formen.

Att Stefan Ishizaki är skadad är också ett störningsmoment. Hans betydelse för offensiven går inte att överskatta.

Elfsborg är med i racet, men pole position har förvandlats till "rygg ledaren" och även där i från tas många segrar.

Men nu är det Häcken som har allt i egna händer.

---

De två senaste hemmamatcherna på Borås Arena har lockat 6 877 respektive 7 570 åskådare.

Ingen av dem runt laget jag pratade med i går ville kasta någon skit på publiken, men samtidigt kan de inte dölja sin besvikelse. Elfsborg slåss om pokalen, men boråsarna stannar hemma.

En söndag klockan 15 i Borås, då borde det väl vara fler människor på plats, eller?

För konkurrensen i stan i går var inte särskilt tuff, MMA-galan i Boråshallen drog bara 400 och på Biostaden 2001 kan väl knappast Ice Age 4, Madagaskar 3, senaste Batman-rullen och dokumentären om Olof Palme lockat så många fler.

Nä, Borås, ni lipade i fjol och skällde på Magnus Haglund.

I år kan ni få det ni bönat och bett om sedan 2006.

Se då till att stötta ert lag - det har Elfsborg rätt att förvänta sig.