I dag blir det gubbextra i den här spalten.
Jag brukar försöka se till att det inte blir så.
Men den här veckan kan jag inte undvika vare sig Bosse Gentzel, Åke Stolt, Anders Gärderud, Tom Rachman, Peter Gerhardsson eller Jörgen Lennartsson.
Förra helgen slutade Bosse Gentzels hjärta att slå. Den förre chefen på bland annat radio- och tv-sporten blev 69 år gammal och egentligen är jag lite för ung för att ha haft den där riktiga kompiskontakten med honom.
Men våra vägar korsades då och då. Bosse hörde till exempel ofta av sig med synpunkter på det vi skrev i GT, med råd om vad vi borde skriva om. Ofta handlade det om Gais, laget i hans hjärta, men det kunde också handla om Blåvitts kräftgång, huliganer eller om journalistikens uppgift och mening.
Jag träffade honom senast i början av sommaren, i samband med Idrottsmuseets OS-utställning. Då pekade han ut och hjälpte mig att hitta utställningens guldkorn och att identifiera en rad gamla svenska olympier.
Guldseglaren Ingvar Hansson hade jag till exempel aldrig känt igen utan Bosses hjälp. Inte gymnasten Ewa Orrensjö heller.
Nu är Bosse Gentzel död. Jag - och mina kolleger här på GT-sporten - kommer att sakna hans mejl och telefonsamtal, hans engagemang och generositet.
Vila i frid!
Tom Rachman är en kanadensisk författare som hyllats både här och där och överallt för sin roman "De imperfekta". Till sist har jag också läst boken, en dråpligt rolig och samtidigt tragisk betraktelse om livet på en dagstidning i Rom.
Alla vi i branschen känner igen oss, kan applicera bokens figurer på karaktärer vi stött på i verkligheten. Ni som inte levt på en redaktion får nöja er med att njuta av språket, humorn och porträtten av ett drygt dussin av den här världens alltmer imperfekta figurer.
Jag kan bara uppmana alla att ta den chansen.
Anders Gärderud är känd som en av Sveriges främsta friidrottare och olympier, men också som expertkommentator hos SvT. Han har också suttit i Svenska Dagbladets bragdjury. Men nu är det slut med det sistnämnda. Häromdagen hoppade Gärderud av i protest mot att Svenska Dagbladet lägger ner hela sin sportredaktion.
Nu väntar vi bara på att resten av juryn ska följa efter.
För en tidning utan sportredaktion kan naturligtvis inte, med någon som helst trovärdighet, fortsätta att dela ut ett av landets mest prestigefyllda idrottspriser.
Göteborgspunkarna Attentat är på gång igen. Nya plattan, den första på 20 år, kommer i januari och i mars spelar Jönsson, Crippa & Co på Pustervik. Tänk, jag ser fram mot en punkvinter. Det var längesedan det kändes så i kroppen...
Sydsvenskans förre sportchef Åke Stolt har, tack och lov, inte slutat att skriva. Numera är han krönikör på nättidningen Idrottens Affärer (idrottensaffarer.se) och jag har kommit på mig själv med att längta efter varje ny krönika som publiceras.
Så här skriver han till exempel nu i veckan:
"Zlatan Ibrahimovic, som inför pressen påstod att 95 procent av det som skrivs om honom är lögn. Men, snälla Zlatan, 95 procent av det som skrivits om dig genom åren har ju varit hyllningar till den fantastiska fotbollspelare Du är. Skulle det vara lögn?"
"Cleanskin" är en brittisk thriller som rör sig bland terrorister, politiker och säkerhetstjänster. Karaktärsess som Sean Bean, Charlotte Rampling och James Fox borgar så klart för kvalitet - och det kan vara på sin plats att påminna om den här rullen veckan då nya James Bond har premiär.
För det här är ju lite samma sak.
Fast tvärtom. Se den så fattar ni vad jag menar.
I förra veckan hade jag och fotograf Wiridén nöjet att sitta ner i två timmar med de guldjagande kompisarna och tränarkollegerna Gerhardsson och Lennartsson. Och snacka om killar som bjuder på sig själva. Ibland är det här jobbet helt fantastiskt!
Tråkigt bara att åtminstone en av dem inte får kröna säsongen med ett SM-guld.
