En del projekt är roligare än andra.
I veckan grottade jag ner mig i årtionden av sparade biljetter, satte in dem i ett album.
Musik och sport och en del annat i en salig röra. Osvaldo Ardiles, Torbjörn Nilsson, Olof Palme, Lars-Erik Esbjörs, Deep Purple och Marc Bolan och minnena bara studsade omkring i skallen.
Visst är det mer än lite nördvarning på att spara en massa biljetter.
Men det är sådan jag är - och inte skäms jag över det heller.
Så mycket enastående konserter, så mycket toppidrott man klampat runt i genom åren.
Här är T Rex från den 29 januari 1972. Mormor hade sytt ett par manchesterbyxor åt mig, i tre olika färger och det bara för att jag sett en bild på Marc Bolan i likadana byxor. Så gulligt, liksom...
Här är Deep Purple i Scandinavium den 4 februari 1973, polaren Pärs födelsedag och jag ser att biljetten kostade tolv kronor. Jag minns att Electric Light Orchestra var förband den där kvällen.
Och där var en biljett från Frölundas möte med Modo i november 1978. Att Modo vann med 4-1 var jag tvungen att googla fram, men jag minns att Lars-Erik Esbjörs var lagkapten och att Leif "Blixten" Henriksson tränade Frölunda. Klassiska hockeynamn.
Från 1976 sticker det klassiska majderbyt mellan Gais och Blåvitt ut.
Vi var över 50 000 på plats och jag ser att biljetten kostade åtta spänn.
Samma år, i november, satt jag i Scandinavium och följde valdebatten mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin. Palme var i sitt esse, men han var så överlägset briljant att det märkligt nog ändå var Fälldin som fick sympatierna.
Här är så många biljetter till konserter med Bruce Springsteen, att det måste gränsa till stalkning.
Guns N'Roses på Wembley den 13 juni 1992 och Prince på Earl's Court två dagar senare vittnar om en bra vecka i London.
Och om jag minns rätt hade jag med mig farsan på Europe i Scandinavium i maj -86. "Intressant", har jag för mig var hans kommentar.
Men här är också Sade, Def Leppard, flera AC/DC, flera Iron Maiden, flera Bowie, Leonard Cohen, Red Hot Chili Peppers, Zappa, Lundell, Winnerbäck, en drös Eldkvarn, Marilyn Manson, några Metallica, Cecilia Bartoli, Lou Reed, John Cale, Ian Hunter, Chris Isak, ett par Rod Stewart, Queen, Black Sabbath, Clash, Sweet, Costello, Alice Cooper, Aerosmith, Oscar Peterson, Patti Smith, Dylan, Stones, Rickie Lee Jones, U2, Bon Jovi, Toto, Judas Priest, Tom Waits, Nirvana, Gary Moore, Little Steven, John Hiatt, Alison Moyet, Stinsen Brinner, Starlight Express, Status Quo, Jackson Browne, ZZ Top, Simple Minds, Paul McCartney, Iggy Pop, Dio, Mötley Crue och lika många till...
Blir också påmind om jag somnade på "Cats" i London och höll på att bli ihjältråkad på "Chess" i New York.
Men Tottenham mot Manchester United på White Heart Lane den 21 april 1979 var spännande. 1-1 slutade det, Gordon McQueen gjorde Man U:s mål, men bäst på plan var den elegante argentinare Osvaldo Ardiles.
Ja, those were the days...
... men eftersom man inte ska titta bakåt så mycket utan hoppas på framtiden, längtar jag redan efter att sticka ner biljetterna med Lambchop, ännu en med Springsteen och den allsvenska premiären mellan Gais och Häcken i samlingen...
***
Tack alla för den fantastiska responsen efter förra lördagens krönika om folksjukdomen stroke, om riskerna med att trycka i sig smärtstillande och antiinflammatoriska piller i tid och otid. Men ni är några som upptäckt att det smög in sig ett fel i min text. Jag skrev att stroke drabbar 17 svenskar varje minut.
Det är naturligtvis fel. Alla som räknar inser att den siffran blir alldeles tokig. En var sjuttonde minut ska det vara.
Det är illa nog!
***
Kållereds SK är ju min klubb.
Det är här jag sett två söner spela fotboll och hockey, det är här jag suttit speaker på en fasligt massa matcher, det är här jag stått vid sargen och längs sidlinjen och upplevt mer fantastiska stunder än vad jag egentligen är värd.
Klart som fan att jag inte är oberörd när klubbens ordförande dras in i en massa skumrask, misstänks för både ditten och datten, för att smyga lägenheter till klubbens spelare, för att låna ut lägenheter till sina anhöriga och dessutom anklagas han för att ha representerat på ett olämpligt sätt.
I det läget spelar det mindre roll att mannen i fråga gjort en hel del gott.
Men nu har han inte bara släpat sitt eget namn i smutsen, han har också kastat skuggor över Kållereds SK, en förening med anor som sträcker sig tillbaka till 1930-talet, en förening som har och har haft fotboll, ishockey och bandy under sitt tak, en förening som fostrat spelare som Lotta Schelin och Magnus Kahnberg. Kort sagt snackar vi om en förening som är själva arketypen för svensk folk- och idrottsrörelse.
Jag blir förbannad när KSK får skit i sammanhang som dessa. Jag utgår från att föreningen har en ny ord förande efter nästa årsmöte.
