Foto: Pressbild. Kalla fakta
 Foto: Pressbild. Kalla fakta
Sofia Dahlström

Jag bestämmer själv över vad jag har på mig

Publicerad

Jag bestämde mig när jag var 12 år gammal. Ingen ska bestämma över hur jag ser ut eller vem jag ska umgås med. En insikt som befriade mitt ledsna barn och en devis jag fortfarande följer.

Som barn på gränsen till att fylla tonåring hade jag svårt att hitta min roll i området jag bodde, svårt att hitta gruppen där jag kunde vara trygg. Det var ett ständigt ängsligt anpassande till normen. 

Jag försökte navigera bland de coola utan att sticka ut för mycket och dra på mig mobbarnas blickar. Min skola och mitt bostadsområde var egentligen ett rätt typiskt svensk villa- och radhusområde där de flesta åkte på sommarsemestrar och där häckarna var fint klippta. Min bild var att alla skulle se ut och bete sig som alla andra. Vi hade likadana kläder, nästan likadana frisyrer och tyckte samma om det mesta. För den som föll ur mallen blev det rätt ensamt både på dagarna och inombords hela tiden. Jag vantrivdes utan att riktigt förstå vad som var fel.

När vi sedan flyttade in till stan insåg jag snabbt att det visserligen fanns stora problem med mobbning, stölder och brinnande papperskorgar på min stökiga innerstadsskola men för mig öppnades en helt ny värld. På skolan tyckte jag att det fanns alla sorter. Det var sent 80-tal så vi snackar om hårdrockare, break-dansare, depprockare, indie och idrottare. Även här fanns de coola tjejerna och killarna och alla var verkligen inte snälla men det var faktiskt OK att vara annorlunda. Det var där och då jag insåg att en grupp inte behöver bestämma och sätta normen. Det befriade den där ledsna tjejen. Jag kanske inte fick så himla många fler kompisar men jag gick min egen väg.

Det där när andra uttalat och outtalat försöker pressa in mig i en form har jag sedan dess alltid reagerat starkt emot. Gruppens tyranni är hemsk. Om det så gäller hur du ska se ut eller bete dig. Deras makt har vi alla andra gett dom och det är när vi bryter upp och står emot som man kan bli fri från dess grepp om oss.

Jag tänkte på min frihetsresa i det lilla - från ledsen och fast i ett skal till en rätt glad tonåring - när jag såg på förra veckans "Kalla fakta". I programmet kan de visa hur självutnämnda moralpoliser förtrycker och trakasserar kvinnor. 

Kvinnor tvingas leva efter informella regler för att kunna få vara i fred. Det kan handla om klädsel eller beteende som en liten klick avgjort inte är OK. Tyvärr är inte fenomenet nyheter för de som följt debatten om hur det finns fundamentalistiska grupper som tar på sig själva rollen som moralpoliser på flera platser i Sverige. Redan 2006 sände Uppdrag granskning två uppmärksammande program som kunde visa på hur till exempel festfixare i Göteborgs förorter blev förföljda och hotade av fundamentalister som ansåg att musik och dans var emot reglerna.

Alla människors rätt att klä sig och få röra sig fritt i vårt samhälle måste vara självklar. Det gäller våra barn som är trakasserade och mobbade i våra skolor och det måste gälla i alla bostadsområden i hela Sverige.

I ett nyhetsinslag hör jag en man förklara att alla män som hänger på torgen i områdena som Kalla fakta pekat på inte delar moralpolisernas syn på kvinnors roll i samhället.

Bra - tänker jag- men då måste de männen och vi andra stå upp och säga ifrån. Vi i den stora gruppen vill inte styras av den lilla och vi vill ha ett fritt samhälle där vi alla kan få blomma ut och ta plats. 

 

 

Följ utvecklingen i GT:s nyhetsapp. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER