Rikemansvänstern ryker

Publicerad
Uppdaterad
Snart slipper vi äntligen 68-vänstern.
En fet pension kan inte ens dessa maniskt samhällsupplösande slöhögar säga nej till. De kommer nog hellre att åka jorden runt, gå på käcka klubbar i smältdegelns New York eller testa viner i Frankrike, än att fortsätta gagga på om ”postmodernismen”, ”postkolonalismen” och annat som börjar på ”post”.
Jag menar givetvis inte hela den generation som är runt sextio år idag. Mina föräldrar tillhör exempelvis den stora majoriteten av den generationens arbetarklass som byggde upp välfärden.
Jag talar om den lilla, lilla klick av föräldraupproriska medelklassungar som på universiteten under Vietnamrörelsens 1970-tal förläste sig på Frantz Fanon och därefter blev livslånga självhatare i bemärkelsen att allt västerländskt klassades som skit. Deras mest bestående bedrift var att de ändrade vänstern från att ha varit en arbetarklassbaserad rörelse till att bli en medelklass-”tyckasyndomtredjevärlden”-rörelse.

Nu för tiden kan de påträffas i skolor, medier, på universitet, i kommunen eller staten, i alla yrken med inflytande över andra. Därför har de en oproportionerlig stor makt över Sverige.
Det märkliga med dessa maktmänniskor är att de egentligen hatar makt. De hatar etablissemanget, trots att de själva är etablissemanget.
När de var unga på 1970-talet räckte det inte med att hylla diverse tredje världen-ledare eller ockupera sina egna kårhus. De måste finna något upproriskt i Sverige att stödja. Och de fann arbetarungdomen i förorterna som kämpade för sina fritidsgårdar. 68-vänstern rusade dit och skulle ”skola” arbetarungdomen. Men när arbetarungdomen skaffade jobb och familj, alternativt blev narkomaner, då försvann intresset för dem. Arbetarklassen ”blev köpt av systemet”, alternativt obrukbar. Som tur vad dök punkrörelsen upp och under några år var det frid och fröjd igen. Men även punkarna slog sig till ro.
Åttiotalet var ett mörkt årtionde för de gamla kämparna. Arbetarungdomen hade blivit skinheads eller gått med i USA-dyrkande mc-klubbar. Och de gick ju inte att stödja.
På nittiotalet kom äntligen något nytt. Hiphopen. Det började bli problem i förorten igen. Hurra! Nu hade de nåt nytt att hoppas på för världsrevolutionen.
Men även det roliga tog slut. Latin Kings blev folkkära och gjorde reklam i tv medan hiphopen i USA förenade sig med porrindustrin och extremkapitalismen.

När de trodde att allt var kört kom den stora räddningen. Deras egna ungar hade blivit tillräckligt vuxna för att föra kampen vidare och de började med att slå sönder Göteborg under EU-kravallerna. Som ytterligare bonus startade den högerextrema mångmiljonären bin Ladin krig mot USA några månader senare.
Nu skulle väl ändå västerlandets tyranni utplånas en gång för alla.
Dock börjar det bli för sent för de grånande lyxrebellerna. Pensionen hägrar. Världsrevolutionen får vänta.
Men jag vill vara storsint och tacka er för dessa fyrtio år. Ni har gjort världen till en intressantare plats att leva. Ha en skön ålderdom. Det märkliga är att de hatar etablissemanget, trots att de själva är etablissemanget.

+
Postkassörskorna i Göteborg. Alltid lika trevliga.

-
Det långsamma mordet på postkontor efter postkontor.
Renzo Aneröd

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER