KUNGSTORGET. Smekmånaden var över.
Det var nu det skulle börja vända.
5- 0 i baken mot Gefle och IFK Göteborg är på väg mot ett av klubbens största fiaskon - på 108 år.
Mikael Stahre börjar likna en pajas.
Och Håkan Milds tid som sportchef måste snart vara räknad.
Fram till EM-uppehållet gick det att hålla god min. Det tar alltid tid att spela ihop ett nytt lag. Även om de flesta som värvats i IFK Göteborgs miljonrullning inför säsongen borde vara tillräckligt skickliga för att anpassa sig relativt snabbt.
Det gick att köpa Mikael Stahres målande snack om bärande väggar i det spelsystem han vill forma.
Facit efter nystarten - ynka två av tolv poäng. Och Blåvitt parkerar strax över kvalstrecket.
Mot Gefle var Stahres väggar genomruttna!
Redan efter någon minut tassade Daniel Bernhardsson in bakom Logi Valgardsson och Jakob Johansson - men sköt över.
1-0 kom på exakt samma sätt - och nu träffade geflespelaren målet. Blåvitt borde ha varit förvarnat. Men icke.
2-0 till Gefle efter en hörna där det också var hönsgård i Blåvitts försvar. Inte ska Jakob Orlov få gå upp helt sopren och nicka i det läget. Vad sysslade Erik Dahlin och Jakob Johansson med?
5- 0 till Gefle. I slutet var det närmast rena förnedringen av mångmiljonbygget Real Göteborg.
Jo, jag vet att man hos IFK Göteborg själva aldrig gjort liknelsen med Real Madrid men den smäleken får man ändå leva med nu när orkanen viner runt Kamratgården.
Det går att skylla de knackiga resultaten på skador i backlinjen. Att man nu tvingas ha ett mittlås bestående av två mittfältare. Det är ändå att göra det för enkelt för sig.
Mikael Stahre liknar en maranatapredikant där han står och gormar och gestikulerar i sin svarta kostym framför IFK:s avbytarbås.
Frågan är om det är någon som lyssnar på allvar längre. Eller om tvivlet om han storhet börjar sprida sig i spelartruppen. I så fall är det ridå!
Jag drog en lans för att Håkan Mild skulle bli sportchef i sitt hjärtas klubb när han lade skorna på hyllan 2005. Det blev så.
Succén var också monumental när han fixade guld till IFK Göteborg med tillhörande pytt i panna 2007.
Jodå, jag tillhörde hyllningskören. Käkade till och med Gun Nilssons härliga guldpytt tillsammans med Håkan i köket på Kamratgården.
"Kul med guld men egentligen kommer det två år för tidigt", sa Håkan.
En ren final mot AIK 2009 (förlust med 2-1) är också plus i kanten på Milds meritlista som blåvit sportchef men därefter har det mesta gått i stå.
2012 skulle bli IFK Göteborgs nya avstamp mot toppen.
Klart att det är Håkan Milds ande som svävar över värvningen av Mikael Stahre och den miljonrullning som föregått årets blåvita trupp.
När drygt halva serien har spelats är IFK Göteborg på väg mot ett dunderfiasko. Ett av de största i klubbens 108-åriga historia med tanke på hur man har satsat inför säsongen.
Man tycks ha värvat fel - nästan rakt igenom. Hittills är det ingen av de inköpta spelarna och tränarna som levt upp till vad fansen har att kräva av dem.
Det är många som bär ansvaret och ytterst är det Håkan Mild.
Och styrelsen.