Sverige möter Island inför EM-äventyret i Ukraina om en dryg vecka.

Matchen spelas på Gamla Ullevi och arenan är ännu inte utsåld. Den kan bli det men det är inte samma drag kring träningslandskamper nu som förr.

Staden Göteborg har varit svältfödd på avgörande matcher de senaste åren. Vi har mest fått ointressanta kvalmatcher till EM och VM. Eller träningsfajter som man ryckt på axlarna åt.

Det har handlat om blåbär som Malta och Liechtenstein i kvalspelet. Låt vara att Lagrell och Co kastat åt oss ett par tänkta fläskben som Frankrike och Tyskland i träningsmatcher.

De är fullkomligt iskalla - inte minst för att biljettpriserna är för höga för en vanlig fotbollsälskande familj.

Man skulle kunna sjunga: "Det spelades bättre boll på Hasse Rybergs tid".

Ullevi, som byggdes till VM i fotboll i Sverige 1958 (vilken otänkbar tanke med ett mästerkap här i dag) var länge Sveriges lyckoarena.

Ända sedan Kurre Hamrins mästerliga cirkusnummer när han nästan gick en balansakt på lina innan han tryckte in 3-1 mot Västtyskland.

Jag var åtta år och bodde inte i Göteborg då men jag minns Lennart Hylands klassiska radioreferat. Tv fanns inte i Norrland på den tiden.

När det handlar om blågult minns jag främst vändningen som gjorde att Ralf Edström, Ronnie Hellström, Bosse Larsson och resten av gänget fick resa till VM i Västtyskland 1974.

7-0 mot Malta hösten 1972 och 3-2 mot Österrike våren efter. Två segrar som gav vind i seglen mot ett av de bästa mästerskap Sverige gjort.

Framför allt är Ullevi synonymt med IFK Göteborgs kliv ut i Europa.

Matcherna mot Valencia, Kaiserslautern och Hamburg våren 1982.

50 108 mot spanjorerna. 50 053 mot Ronnie Hellströms klubb och i och för sig fantastiska 42 058 i ösregn när Tord Holmgren sänkte tyskarna och gav guldhopp inför den andra matchen på Volkparkstadion två veckor senare.

Jag har två riktiga rysare jag fått vara med om under mina år på GT. Ingemar Stenmarks segertåg och IFK Göteborgs mot Uefa-cupen 1982.

Fast Stenmark tävlade aldrig på Ullevi vad jag minns.

Festerna 1994 när Blåvitt slog storheter som Manchester U, Barcelona och Galatasaray är också oförglömliga.

Det spelades bättre boll på Hasse Rybergs tid - definitivt!

Nu är det andra kriterier som gäller. Fotbollsarenor ska inte ha en radda löparbanor mellan planen och läktaren. Sånt som dämpar stämningen. Som tar bort närheten.

Jag köper den idén utan att blinka. Jag har fortfarande rosslingar längs ryggraden när jag tänker på hur urbota trist det var att sitta på Ullevi under tiden som Gamla Ullevi på nytt blev Gamla Ullevi - om ni hänger med i Sture Alléns tankegångar...

Ska det bli bra stämning på Ullevi måste det till minst 40 000 på läktarna.

Det lockar inga fotbollsmatcher som numera utlokaliseras till Göteborg.

När Friends arena invigs i utkanten av Solna i höst är det ett likhetstecken med att Sverige i fortsättningen kommer att spela alla viktiga landskamper där.

Bye bye, Ullevi i fotbollssammanhang.

Jag höll på att skriva bye bye Göteborg också!

FOTNOT: Hasse Ryberg var en legendarisk vaktmästare på Ullevi under flera decennier. Han fyller 80 år på torsdag. Grattis i förskott!