För femtielfte gången i år vek IFK Göteborg ner sig och tappade en ledning. Åttonde oavgjorda efter 1-1 mot Gefle.

Det blev visserligen en liten ansiktslyftning tabellmässigt men en niondeplats - i bästa fall - efter halva serien är rent ut sagt skitdåligt.

Blåvitt pratar fortfarande om att vara topp fyra och få en chans ut i Europa nästa sommar.

Man kan lika gärna ta den med Rödluvan och vargen när man ändå är i gång!

Jag är trött på alla om och men och förklaringar hit och dit. Om missade lägen, skador och uteblivna straffar.

Sånt drabbar alla lag.

Det tar alltid tid att spela ihop ett nytt lag men efter halva säsongen borde det se bättre ut än det gör.

Mikael Stahre försöker plantera ett nytt spelsystem. Det lät spännande när han kom. Inte minst mot bakgrunden att vi ledsnat på de stereotypa långbollarna upp mot Tobias Hysén under den förra tränartrojkan på Kamratgården.

IFK bjuder bitvis på ögongodis på mittfältet men det händer för lite framåt. Det blir ofta för plottrigt och ineffektivt.

Jag tyckte att man varierade sitt anfallsspel mer mot Helsingborg. Tobias Hysén är fortfarande vass på att ta sig till situationerna och de kommer oftast efter en lång passning där han springer sig fri.

Mot Gefle var det inte många sådana sekvenser. Mycket beroende på den sluge Gefletränaren Per Olssons taktik.

"Tobbe" hade en jättechans att stänga matchen men gick på kraft och sköt över. En Hysén i balans hade placerat bollen förbi Hugosson i det läget.

För mig är säsongen körd för IFK Göteborg.

Det kvittar vilken placering laget tar i det jämngråa mittenskiktet av tabellen.

Jag vill redan nu se en satsning mot nästa säsong. En som innehåller nytt friskt blod från de egna leden.

Ingen av de för miljoner värvade spelarna inför den här säsongen har motsvarat förväntningarna.

Jag har betydligt högre krav på herrar Alvbåge, Waehler, Farnerud, Gerzic och Sobralense.

I mina ögon har hela kvintetten dessutom passerat bäst-före-datum även om några bara är runt 30.

Real Blåvitt, bah!

Jag vill att Mikael Stahre och Co börjar spela in de nya unga killarna. Som David Moberg-Karlsson som imponerat på de träningar och inhopp jag sett av honom.

Och att man börjar lotsa in Jonathan Azulay som mittbackspar tillsammans med Mikael Dyrestam när han är fit igen om ett par veckor.

Där har Blåvitt sin framtid.

Till den hör naturligtvis även Tobias Sana.

Han har spelat sig in i de blåvita fansens hjärtan i vår. Redan efter sju minuter skanderade publiken "Vi vill ha Sana kvar, vi vill ha Sana kvar!"

Kvicksilvret på vänsterkanten hotade gång på gång. Särskilt så länge han hade Daniel Sobralense innanför sig. Det vapnet blev trubbigare efter Stefan Selakovic skada och brassen blev förvisad ut på höger­flanken.

Tobias Sana bankade näven i gräset ett antal gånger sedan han drivit in från vänsterkanten men skjutit utanför. Sedan ville han ha en straff när han ansåg sig nerriven av Johan Oremo.

Kan så vara men jag har sett domare undvika att blåsa för klarare situationer. Men det är helrätt av Sana att utmana i det läget.

Nu vill jag se den blåvita ledningen med Håkan Mild i spetsen våga utmana inför 2013!