Först av allt vill jag hylla den som kläckte idén med ett Supermöte mellan tungviktarna Barça och United.

Om det är Jonas Georgsson ska han ta åt sig. Om det är någon annan får denne man eller kvinna en stor guldstjärna i in bok.

Det visar att det går att fixa grejer om man vill och har rätt inställning.

Jag trodde att det skulle bli tufft att sälja ut betongkolossen vid Skånegatan när biljettpriserna låg kring 700 kronor.

Kan bara konstatera att jag var totalt snett ute i mina profetior. Det sa bara swisch och nästan 50 000 biljetter hade bytt ägare.

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att kasta ut så mycket pengar på en uppvisningsmatch. Det må vara fotboll, ishockey eller tennis.

Man kan ha hur många paragrafer som helst i ett kontrakt men när det kommer till kritan blir det alltid en rad byten i den här typen av matcher som inte gäller ett skvatt.

Barcelona tog ut Lionel Messi i halvtid.

Sir Alex kontrade med att offra Wayne Rooney.

De två största affischnamnen var alltså bara med i 45 minuter. Herrarna kanske gjorde upp det över en gin och tonic före kickoff.

Den nye Barcelonatränaren Tito Vilanova bänkade en kvintett till samtidigt som Messi och det är klart att spelare som Xavi, Fabrégas och Piqué inte skämmer ut sig. Men det blir en smula rörigt och matchen som sådan tappar i kvalitet.

Sport måste gälla någonting för att det ska vara bra. I den här matchen gällde ingenting även om speakern hojtade om det minsann skulle delas ut pokaler efter Supermatchen.

Jo, arrangörerna hade laddat med en stor och en mindre. Det var som på vilken julgransplundring som helst där alla får godispåse.

Från läktaren såg det ut som att spelarna i båda lagen närmast skämdes när de övertalades att gå fram till podiet, få en kaskad guldkonfetti över sig och allt till tonerna av "We are the champions".

Det var inte direkt Champions League man vunnit.

Ibland blir det för mycket av det goda.

Nya Ullevi får inga fler stora landskamper. Spelarna trivs inte där och när Friends arena invigs i 08-land i höst kommer alla godbitar att placeras där.

Synd för Ullevi blev en helt annan arena med de läktare man byggt på varje kortsida. Jag vill inte påstå att det var intimt men det var hundra gånger bättre än när det gapar tomt bakom målen.

Annars förmådde inte de här supermiljonärerna tända den stora publiken med sina cirkusnummer.

Visst, Lionel Messi hade ett par tre läckra dribblingar när han nästan ser ut att passera genom motståndaren. Och Andres Iniestas variation av långa och korta passningar till oftast rätt adress får snålvattnet att rinna på mig. Och i United hade Nani en underbar tvåfotsdribbling efter en halvtimme.

Men nog begär man med av spelare på den här nivån om man betalat dyrt på sina platser.

Det såg ut som att man hade tagit på sig änglavingarna och var överens från båda sidor att ta det relativt lugnt. Frånsett Paul Scholes som sin vana trogen drog på sig en varning efter ett överfall på Sergio Busquets.

Och så fick vi se några fina räddningar av både José Manuel Pinto som kom in i Barças mål i halvtid samt Uniteds David De Gea som stod hela matchen.

Plus till arrangören som ville att matchen skulle avgöras på straffar vid oavgjort.

Man kan tycka mycket om det - men jag triggar i gång på straffskyttet. Det blir alltid en hjälte och en syndabock. Sådana gillar vi murvlar...