Jag satt och tittade på Indianernas träning när informationschefen Peter Gyllander kom och sa att det var presskonferens om bara en kvart. Snabba ryck. Kändes som att det brann i knutarna.
In i den lilla konferenslokalen kommer Frölundas nye ordförande Mats Grauers och Mats Ahdrian. Klubbdirektör fram till för ett knappt dygn sedan.
Grauers redogör sakligt och osentimentalt om vad som ligger bakom beslutet. Som ett styrelseproffs. Han pratar cirka en kvart.
Den nya styrelsen kände kraven utifrån men har velat bilda sig en egen uppfattning sedan den tillträdde i somras. Nu var den mogen att ta det beslut som i stort sett hela hockey-Göteborg väntat på.
Mats Ahdrian får lämna efter tio år med omedelbar verkan.

Han får 18 månadslöner och ska vara ett bollplank sportsligt till Grauers som går in som arbetande styrelseordförande fram till dess att Frölunda hittat en ny operativ ledning. Där ingår en vd/klubbdirektör och en sportchef.
Klart att Mats är tagen av stunden. Han tittar mest ut genom panoramafönstret under Grauers dragning.

När han själv tar till orda känns det som att han känner en stor lättnad över att den bila han länge misstänkt skulle falla över hans nacke nu gjort det.
- Jag har befunnit mig i ett vakuum det senaste året. Jag har inte haft support i det jag gjort, säger han.
Frölundas nye klubbdirektör ska ha fokus endast på det ekonomiska.
Vad jag förstått har den nya styrelsen varit missnöjd med Mats Ahdrians sätt att sköta ekonomin. En av landets rikaste klubbar har av och till haft likviditetsproblem de senaste åren.
Ekonomistyrningen har varit usel. Inte minst förra säsongen då resultatet rasade till 29 miljoner i förlust.
Indianerna ska också anställa en sportchef.
Varför gå över ån efter vatten? Här finns ett par tänkbara namn: Patrik Carnbäck eller Jonas Johnson.
Båda kan hockey. Båda har bra koll på spelarmarknaden. Båda känner till föreningen.
Det sistnämnda är inte minst viktigt.
Mats Ahdrian har en intressant aspekt varför den storvulna satsningen med Kent Norberg som general manager och en stab a la NHL blev ett kapitalt fiasko.
- Vi tappade kulturen i klubben under den perioden, säger han.
Han kunde ha lagt till att man drabbades av hybris. Skulle vara bäst i Sverige. Ja, till och med i Europa. Något som fick det övriga hockey-Sverige att resa ragg mot göteborgarna.
Nu ska laget byggas från grunden igen med talanger - gärna från de egna leden.
I den biten har Mats en väsentlig roll för att det blivit så bra som det är hittills i höst.
Det tänker jag inte ta ifrån honom.

Lika lite som att han drog det tunga lasset när han kom till föreningen och varumärket Frölunda Indians var nersolkat på grund av skattehärvan på 90-talet och ekonomin var skral. Och att han varit arkitekten bakom Frölunda Campus.
Innan fartblindheten satte in i föreningen. Inte minst tack vare den gamla styrelsen som svalde det mesta som Mats Ahdrian föreslog.
Jag kan inte låta bli att reagera när Mats för några ögonblick låter bitterheten skina igenom.
Han tycker att han bara fått skit i media. Aldrig några positiva rubriker. Eller i varje fall väldigt få.
Fram till 2006 tävlade vi om att hylla honom och Indianerna.
Med all rätt. Den här branschen fungerar på det viset. Bara resultaten räknas. Precis som i näringslivet i övrigt.
Efter de senaste årens fiaskon var det ohållbart att ha Mats Ahdrian kvar som klubbdirektör.
Förtroendet var borta. Inte minst bland fans och sponsorer.
En vd i nästan vilket företag som helst hade fått lämna mot den bakgrunden. När presskonferensen är slut går jag fram till honom. Tar hans näve och säger:
- Även om jag lett kritiken mot dig tycker jag bra om dig som människa.
Även vi i Ahdrians tycke cyniska rubrik - jägare kan visa en annan sida.
Vad Mats svarar:
- Jag gillar dig också..!