Det var många experter som dömde ut Frölunda före seriestarten.
Inte minst kraxade de om att de två nya målvakterna i indianreservatet skulle bli lagets akilleshäl.
Vi som hade sett några matcher och träningar hade en annan uppfattning. Det såg tätt ut redan i European Trophy. Ändå måste jag tillstå att det gått mycket bättre än väntat.
Inte minst har Frederik Andersen imponerat. Han är kyligare än en iskall Carlsberg!
Hans lugn smittar av sig på uteförsvaret. Det är lätt att ta till brösttoner men det luktar faktiskt lite av samma genombrott som Henrik Lundqvist hade i indiantröjan för snart tio år sedan.
Han har egentligen bara svarat för en mindre lyckad insats - när han släppte in tre mål i powerplay mot Skellefteå. Där var han inte riktigt på tårna.
"Kong Frederik" blir Elitseriens stora utropstecken den här säsongen!

Självklart kan Kenta Johansson inte köra med sin store dansk match efter match men att Frederik snott till sig förstaspaden i Frölunda är klart.
Bara för Magnus Hellberg att bita ihop, komma igen och utmana om den.
Frölundas elva insläppta mål på tio omgångar är smått fenomenalt.
Jag har imponerats av det lugn som laget visar. Även om man hamnar i underläge jobbar man vidare som om inget hänt.
Förra säsongen rasade det oftast när det tog emot från start.
Frölunda har bara gjort en riktigt svag period hittills i höst - den första mot Färjestad.

Nu är jag inte mer blåögd än att Indianerna kommer att gå på en och annan smäll under säsongen men jag tror inte att det blir något ras - om man inte råkar ut för skador på nyckelspelarna.
2-0 mot Djurgården var en typisk arbetsseger.
En lagtriumf.
Hardy Nilsson brukar alltid säga vad han tycker och han sammanfattade sitt lags insats med ett nytt ord inom hockeyn:
- Alibihockey!
Med det menade han att hans killar mest gled omkring och fick det att se hyggligt ut utan att de ansträngde sig och visade hjärta.

En annan styrka hos årets indianer är att man har fyra jämna kedjor.
Titta på trion Nicklas Lasu, Mikael Johansson och Toni Koivisto. På papperet en trio som ska vara med och plocka bort motståndarnas vassaste vapen. En checkingkedja.
Nu har "Iron-Mike" Johansson svarat för tre mål och två assists. Lägg därtill hans alltid uppoffrande slit - inte minst i boxplay.
Även "Pebben" Axelssons trio skapar mer framåt än väntat.
Dessutom är det härligt att se Magnus Kahnbergs återfunna självförtroende. Det som fick sig en törn under det misslyckade NHL-året.
Nu snurrar han och vänder ut och in på sina motståndare som den artist vi minns honom när Dragkedjan slog igenom.

Jag hade mina dubier när herrar Kahnberg, Lundqvist och Tolsa skulle tussas ihop igen men de har kommit på skam. De trivs och hittar varandra som förr.
Ska jag gnälla på något är det att Frölunda gör för få mål.
Men så länge man släpper ännu färre är det ändå en ekvation jag kan köpa!