Innan allsvenskan drog i gång trodde ingen att IFK Göteborg hemma mot Syrianska i den 17:e omgången skulle vara en match där de blåvita nerverna var spända som fiolsträngar.

I varje fall inte för att Real Göteborg riskerade att hamna nere i den verkliga skittunnan.

Mikael Stahre var samlad och ödmjuk på presskonferensen och erkände att han och laget levt under en stark press sedan stjärnsmällen i Gävle - 0-5!

- Det var både förlust och kollapsspel där, sa han.

Hela IFK Göteborgs ledning blev om inte annat påmind av en stor banderoll som vecklades ut på ståplats före kick off. Budskapet var kristallklart om vad fansen tycker om årets miljonrullning på Kamratgården:

"Leta spelare med hjärta och talang"

Nu var det samma gäng på planen som tidigare. Och det höll på att bli samma utveckling som i nästan alla matcher den här säsongen.

Blåvitt inledde friskt. Tobias Hysén tryckte in 1-0 redan efter 13 minuter och det var bud på fler nätkänningar.

Sedan kom den sedvanliga svackan. Syrianska åt sig in i matchen och jämnade ut spelet den sista kvarten av första halvleken.

Och i början av den andra var det plötsligt södertäljekillarna som höll i dirigentpinnen.

Jag var nästan på väg att lira ett par tusenlappar på 1- 1 i det läget.

Blåvitt såg plötsligt spöken på ljusan dag igen - men närmare än en vass räddning av Erik Dahlin och en ribbnick av Dinko Felic kom inte gästerna.

Anspänningen blev inte lägre av att Tobias Hysén efter en mästerlig rusch förbi två, tre syrianska spelare kom helt fri med Lasse Staw - för att fippla bollen utanför. För femitelfte gången i år känns det som.

Detta är årets blåvita gåta. Hur Tobias Hysén gång på gång missar lägen där han tidigare gjorde elva mål på tio chanser - i sömnen!

Nu blev han ändå matchvinnare till slut. Det kan möjligen lösa upp en och annan knut inombords hos honom. Grejen är att "Tobbe" skapar lika många möjligheter som tidigare men får ingen utdelning.

De här tre poängen är de tyngsta Blåvitt tagit på länge. Vi behöver inte spekulera i vad en ny flopp inneburit. Segern ger en gnutta andrum och arbetsro.

Därför kan 1- 0 mot Syrianska kännas som en cuptriumf.

Den mest akuta krisen neråt är undanröjd. Och jag gladdes när jag hörde Mikael Stahre, med tyngd på varje ord, inför fortsättningen sa:

- Vi måste vara ruskigt ödmjuka.

Bara att börja på Nya Parken i Norrköping på måndag.

---

Jo, det blir Jurrasic Park på Gaisgården i höst.

Jan Mak, 67, och Kjell Pettersson, 65, måste vara det mest rutinerade tränarpar som funnits i allsvenskan.

GT har varit klockrent ute i karusellen kring Gais nye tränare. Vi var ensamma om namnet Thomas Askebrand - men hans tunga svartnade när han fick frågan av oss.

I det läget skrev jag att Gais ofta har vaskat fram tränare som vi i media inte kunnat gissa oss till - som Alexander Axén.

Jan Mak är en ny högoddsare. Återstår att se om han kan tillföra nytt syre i "Makrillstimmet". Tillåt mig tvivla.

Och får tilltänkte Askebrand nästa år bryta kontraktet med Falkenberg för att träna ett annat lag i samma serie - Superettan?