FAKTA
Ljusshowen: Fyra getingar
Julstaden Göteborg har skämt bort göteborgarna med sinnrik iscensättning med Konstmuséets väldiga portaler som filmduk. Det här var värre, bättre, mäktigare och större med en animerad story från post- till hotellrörelse kryddat med fyrverkeri.
Publiken: Tre getingar
Vip-publiken sorlade respektfullt utomhus när Petter A Stordalen höll sitt tal. Men när artisterna började spela smet de inomhus. Den tappra Göteborgspubliken härdade dock ut - van vid väsentlig mycket större vedermödor än så.
Festen: Fyra getingar
Jo, det var generöst att bjuda på kalas ute på Drottningstorget, med musik. Men, sorry, det stora kalaset hölls inomhus och det var överdådigt och generöst.
Artisterna: Tre getingar
Coldplayryktet höll i sig länge. Men den enda surprisen för kvällen blev Sissel Kyrkjebö, som inledde tillsammans med Solid Gospel från Göteborg. Petter A Stordalens tungomålstalande lovsång till Göteborg gjorde dock att artisteriet blev kortare för varje akt som gick på. Danny Saucedo fick tre låtar, precis som Ulrik Munther. Sedan rann tiden i väg för Fibes, Oh Fibes!, Tove Styrke och Timbuktu som bara fick bjuda på två. Men i den råa kylan var det ändå ett program som blev snudd på för långt och med artister som frös om både händer och stämband.
Samtliga artister uppträdde sedan inne i stora konferenssalen. Längre och mer värmande.
DROTTNINGTORGET. Post Clarion hotel. Clarion Post hotel. Hotel Post Clarion...
Äh, låt oss konstatera att vi struntar i krumbukter som firmanamn.
Vi gör så i Göteborg, kallar saker och ting för dess rätt namn.
Så... Posthotellet blir det. Inrymt i det gamla, anrika posthuset, som stått som en gigantiskt bastiljon som minner om tider fjärran e-post, Twitter, Facebook och bloggar.
Nu, ett helt nytt hus inom ramen av det gamla. Men traditionen sitter i. Clarionkedjans mäktige man Petter A Stordalen är inte dummare än att han inser att vårda detta värde.
Så möjligen är det ett tretton våningar högt hotell. Men egentligen större än så.
Det vill Petter A Stordalen med emfas markera och inpränta i varje Göteborgare. Här skulle det bjudas på fest - inte bara för de prominenta i Göteborg, de inbjudna från Stockholm och Oslo. Utan också för göteborgarna - högt och lågt.
Så står det en scen på Drottningtorget, platsen som göteborgarna sedan decennier skyndat förbi för att hinna med bussar, spårvagnar och tåg. På scenen en glittrande diskoboll och när kylan tränger som mest igenom i den råa göteborgska januarikvällen - ja, då börjar festen.Ut ur diskokulan kliver Stordalen, som en Messias, efter att själv ha hållit i taktpinnen till intromusiken.
Han håller ett glödande tal, som skulle ha gjort vilken predikant i Maranata avundsjuk.Om John F Kennedy lite genant försökte med "Ich bin ein Berliner" sommaren 1963 i Västberlin under kalla krigets dagar, är Petter A Stordalen steget värre 2012 i Göteborg.
"Jag är en go gubbe i en norsk kropp. I dag heter jag Glenn."
Alltså, en go gubbe är så göteborgsk man kan bli. Lite über extra allt om man dessutom heter Glenn.
Han är alltså i extas och kanske man blir det då man lagt ner så ofantliga summor på ett hotell i Göteborg, rikets andra stad.
Här vågar han satsa och gör det med en brinnande entusiasm och en glödande entreprenöranda. Han citerar Håkan Hellström. Han rabblar kända svenskar från Göteborg, går bort sig med Stellan Skarsgård, men landar på knä med Evert Taube på sina läppar.
Han hyllar Göteborgs politiker och får en total tystnad till svar.
Petter A Stordalen tar i. Han är en pajas och vi faller för hans konster, som Kalle i chokladfabriken för Willy Wonka.
Det här är ett spektakel - och varför inte...? När Göteborg har fått mutstämpeln präglad i pannan behövs nya visioner. Det är helt okej att en stormrik norrman bjuder på dem inför en begeistrad publik som fyller Drottningtorget.
