På Hannes Råstams Facebooksida kommer kondoleanserna sakta in. En efter en. Vördsamma hyllningar av en man som verkade i bakgrunden, men som inte gav desto mindre av- och intryck.
Han kunde det där, Hannes, som basist visste han vikten av att jobba från grunden. Det som också kom att bli en väsentlighet i hans journalistiska gärning.
Nära årskamrater , ett knappt år mellan vår födelse. Tidens barn, födda på 50-talet, uppvuxna i 60- och 70-talen, vuxna i 80- och 90-talen…
Han var den tyste, begåvade basisten som jag som gymnasist såg i bandet Blåkulla, ett symfoniskt band från Göteborg som inspirerades av både Genesis och Elmer Diktonius, den finske diktaren. Hannes Råstam hade då tagit över bassysslan efter Steinar Arnason. Det var en stor sak i en liten värld. Men Hannes Råstams basspel skulle få större proportioner än så.
När Blåkulla slutade 1975 gick han och trummisen Tomas Olsson över till bandet Text & Musik. Hannes Råstam gick senare vidare till att bli en väsentlig del av rytmkombon i Björn Aflzelius Globetrotters.
Han befann sig redan tidigt på en annan nivå beträffande musicerandet. Han, mogen som ung, jag mer en late bloomer. Men våra parallella världar möttes vid olika tillfällen. Som då Kai Martin & Stick! gjorde sin sista spelning på "Röd plåt"-turnén i Oslo i juni 1982 och Björn Afzelius med band kom in i vår loge efteråt.
Min musikkarriär tog slut i mitten av 80-talet. Hannes Råstam hängde i ytterligare några år och som alltid på en annan och högre nivå.
När han senare blev till journalist var det en utmaning som han tog sig an med en sällsynt vetgirighet och hängivenhet.
Musiken förpassades sakta in i garderoben på ett stand by-läge. Han förklarade, när vi träffades på en tillställning för tio år sedan, att känslan för musiken klingade av i takt med att Björn Afzelius blev sämre.
Afzelius avled 1999 och där hämtade Hannes Råstams musik andan.
Men inget var definitivt . Så småningom, när de journalistiska framgångarna kom och blev fler. När Hannes Råstam kunde skörda frukterna av sitt idoga arbete, blev musiken en skön avkoppling.
Så när Globetrotters återförenades 2003 fanns han förstås med i sättningen.
Men det var i journalistiken glöden fanns. Lika noga som han en gång var att lägga basgångar som grund för musiken, lika viktigt var det att leta rätt i det journalistiska grävandet.
Hannes Råstam var bättre skickad i det än de flesta.
Han jobbade envetet , uppskattade framgång. Men tog inte nödvändigtvis åt sig av äran. Syftet var ju avslöjandet, att gagna en sak, att blottlägga ett missförhållande.
Snarare var det hellre en återhållsam kostym han klädde sig i, som basisten som gav musiken stadga, lite grand i bakgrunden.
Nu är det över. På hans Facebooksida kommer kondoleanserna sakta in. Min med; vila i frid.
